Aftonbladet – 1 augusti 1846, sida 3

att ni kunnat komma ända bit, utan ait tio gånger bryta halsen af er. — Ja, må säga det, br fredsdomare, yttrade Esaias Noöl med största lugn i verlden, i det han från marken upptog sin gamla lunta och vek ett hörn af det blad, på hvilket han nyss läst. Jag höll just på att läsa fjerde boken af Eneiden och den är, utan gensägelse, den aldravackraste. Jag ställer denna fråga till denne unga herre, som ännu icke kan halva glömt de bsundransvärda verserna af svanen vid Mantua: tycker inte herrn att den fjerde boken är vackrast? oo Det var till fröken de Blanchefort som magistern, bedragen af hennes barnsliga utseende, ställde denna fråga. Ernestine smålog, men innan hon han svara, inföll Martin-Simon i snäsig ton: — Åt fanders med fjerde boken och alla de andra med! Är det icke skam att ni ständigt kan bålla på att läsa och läsa om hvad nilängesedan kan utantill? Men, låt se, fortfor ban i saktmodigare ton och sökande alt fängsia den tilltalades uppmärksamhet: Har icke Marguerite skickat er emot mig, för att gifva mig något bud?... eller har ni kommit så långt af idel tankspriddhet, efter Vanligheten?... Tänk väl efter: har inte Margot sagt er något, som ni skulle säga till mig? Den gode skolmästarn tycktes i sitt minne leta efter någon flygtig tanke som piug Encas och hans äfventyr tycktes hafva förjagat. (Forts, följer.)