Aftonbladet – 31 juli 1846, sida 2

Nå —— EA — ? 2 nn me — UTLÄNDSKA OMDÖMEN ÖFVER BILDANDE KONST, JEMTE EN TILLFÄLLIG GRANSKNING AF JENNY ÅLINDS KONSTNÄRSEGENSKAPER. I Wien hålles för närvarande en utsiäilning af bildhuggerier och målningar, hvaröfver en granskning förekommer i Allgem. Zeitung för den 45 Juli. Konstdomaren anställer deri en jemnförelse mellan sådana målareoch bildhuggarekonstens alster, som kunra göra anspråk på ursprunglighet och sådana som blott äro härmninogar, och anmärker att en konstnärs studier af utmärkta föregångare nödvändigt misslyckas inför den sanna konstkritikens ögon, om han — som så ofta händer — allenast söker tillegna sig dessa utmärktheters karakteristik, hvartill deras svaga sidor så ofta höra; i stället för att ändamålet för konstnärns förtrolighet med stora föregångares skapelser blott borde vara förstärkandet och eldandet af hans eget snille, om han eger något. Han måste — heter det vidare — betrakta naturen som sin lärarinna, men med rent sinne, så att han hos henne söker föremålen för sin konstkärlek likasom i förklarad och idealiserad skepnad. Blott så upptäcker han hos dem det sannt sköna och skyddas mot den ensidighet, som består i en död återbildning af uppsnappade former och färger. MHvartill gagnar all omsorg, all grann beslöjning när intet sjelfständigt lir genomandas konstverket? Konstnärn äfventyrar ock dervid så lätt att tro det lånade vara hans eget och förfalla i sjelfförgudning och förmätenbet, samt sluter med att anse alla naturstudier öfverflödiga; bon har då äfven nått sitt mål, och kan sedan blott gå tillbaka i stället för fremåt. Hvilken sann och genomträngande I verkan, som kan åstadkommess genom ren konstuppfattning, med hela själen, med sedligt allvar, loch med försakande af allt småaktigt effektsökeri, det hafva vi helt nyligen bevittnat i den hyllning, lsom egnats åt den firade Jenny. Lind, och detta midt i den missledda smekens tidehvarf.