Aftonbladet – 31 juli 1846, sida 1

relse hansbåda händer; Ni -har öppnat mina ögon för mitt fel, och ni har dock icke öfverhopat mig med ert förak!; ni har fattat medlidande med min svaghet och ni bar höjt mig i mina egoa ögon, i det ni visat mig värdet af en sann inger. Från detta ösonblick lemnår jag er öfver mig en fars rättigheter öfver sin dotter, och jag skall göra mig en heder af att blindt lyda er i allt. De båda männerna gingo ändtligen ut, för att lemna fröken de Blanchefort tillfälle att få taga sig litet hvilaa En timma derefter rådde det aldradjupaste lugn uti det inre af herberget, der alla menniskor tycktes hafva somnat, oakt2dt den rundt omkring rytande stormen. Följande morgon, i dagbräckringen, just då det lilla klostrets klocka sakta kallade till morgonbönen, kom bergsbon, som i ena banden höll en blindlykta och under andra armen bar den förut omnämnde tunza kappsicken, och klappade sakta på de unga älskandes båda kammerdörrar, tillsägande dem med låg röst att tiden till afresa nu var inne. Straxt. derefter trädde Marcellin och Ernestine ut ur hvar sin kammare, fullkomligt resklädda och sjelfva bärande sina saker. De logo båda två, då de varseblefvo hvarandra, och voro juxt i begrepp af utbyta några kärleksfulla ord, då: MartnSimon hviskade, i det han pekade på den närbelägna korridoren: — Tyst! de äro derinne. Den ursinnige prokuratorn mår icke nu så illa, att han ju icke skulle orka stiga till häst och förfölja oss,