Aftonbladet – 31 juli 1846, sida 1

Jag skulle önska att icke längre behöfva rodns inför någon, och jag känner att jag icke länge skulle kunna uthärda den skam, som hvilar på mig. . — Men, sade chevaliern, det skall utan tvifvel bli ganska svårt att finna en prest, som är nog dristig att sammanviga oss, utan alla. vid ett sådant tillfälle brukliga formaliteter och utan våra familjers ömsesidiga samtycke. — Det åtar jag mig att ombestyra, svarade Martin-Simon, beslutsamt. Frukta ingenting, herr chevalier; alla de vördige fidernae här lyda mina befallningar. Dock, lemnom detta för ögonblicket. Detta samtal har redan rickt a!ltför länge, och allas vår bortovaro kunde möjligen väcka misstankar boz3 Michelot och hans handtlangare. Jag skall gå ner i refektorium och vara närvarande vid aftonmåltiden. Lagen er i ordning att fortsätta resan i morgon vid dagningen. Vi måste redan vara ett långt stycke på vägen, innan rättvisans folk tänker på att eftersätta Oss. Jag skall tala med den tjenande brodren att hästarne äro tidigt färdiga, så att vi ej må fiana något motstånd för vår afresa. Vid dessa ord steg chevaliern upp, tryckte en Jång kyss på Ernestines panna och lagade sig till att följa sin befallande vän till den för honom bestämda cellen. Martin Simon betraktade den unga flickan med en godhetsfull blick. — Mitt barn, sade han mildt, fatta mod, jag skall vaka öfver er, det lofvar jag. — Gul välsigne .er, min herre! utbrast fröken de: Blanchefort, tryckande med synber rö