Aftonbladet – 31 juli 1846, sida 1

AA skall lyckas i att förskaffa er hans nåd och till sift; Nå väll Är mitt förslag antagligt? — Fullkomligt, min hederlige och ädelmo dige vänl utropade chevaliern med enthusiasm vi ha just önskat, Ernestine och jag, att befinn: oss i någon lugn fristad, och ert:förslag öfver för alla våra önskningar. Det är endast i er enda punkt det förefaller mig omöjligtatt verk: ställa. Herr de Bianchefort skall aldrig gå ir på alt förlåta oss. — Tror ni det, hvilka äro då de hufvudsakligaste skälen till hans nekande? — Det har jag redan sagt er. Herr hofrättspresidenten är snål, och det egentliga inkastet han har gjort emot mitt frieri till bans dotter, är att mitt gods och slott Peyras befinner sig i min2 kreditorers bänder. Om jag icke på ungdomsdårskaper hade förstört större delen at mitt fädernearf, skulle jag kanske häfva erhållit Ernestines hand. — Nå, nå, vi skola nog ställa allt det der til rätta, sade Martio-Simon leende; wi skola slutligen tala förstånd med denne gubbe, som uppoffrar sitt enda barn för en envis ide. Vi skola annars tvinga honom att samtycka. Imediertid fionen j-väl mina barn, att jag icke i mitt hus kan emottaga ena ung herre och ett ungt fruntimmer, hvilkas förhållande till hvarandra är så tvetydigt. Hvilket exempel för min stackars: beskedliga Margot! :I-skolen således fortfara att gälla för tvenne bröder, till dess at! jag bunnit låta lagligen sammanviga er; och del skall icke dröja länge; det lofvar jag. — 0, ni förekommer min käraste önskan ropade Ernestine i en ton: af djup -erkönsla