Aftonbladet – 30 juli 1846, sida 2

I ) d t d -— bli belönt med genkärlek, är här alldeles öfverflödigt och skulle troligen vara utan allt slags intresse för er. Allt hvad ni behöfver veta är, att då jag af herr öfverdomarn i Lyon begärde hans dotters hand, nekade han mig den, under förevändning att jag var en slösare och att hans förmögenhet skulle komma att! stanna i procentares händer, liksom min hade gjort. Hans fruktan var, till en viss grad, grundad, det måste jag, till min stora blygsel, bekänna; men en bäftig kärlek beräknar icke alla hinder. Jag var envis och förnyade min anhållan om hans dotters hand, då herr öfverdomaren behbagade förvisa mig ur sitt hus. yHvad var i sådana omständigheter att göra? Jag hade uttömt hela mitt förråd af löften och hotelser. Ernestine, å sin sida, hade förgäfves slösat tårar och böner — gubben förblef obeveklig. Då fattade vi det beslut, som vi i dag hafva utfört. Jag förvandlade i penningar återstoden af hvad jag egde, jag skaffade mig en postvagn och i förrgår natt lemnade Ernestine och jag Lyon, i afsigt att fara till Savoyen och der låta viga oss. En olyckshändelse, som träf—— Ifade vår vagn, och framförallt resans besvärlighet, i anseerde till de förfärligt svåra vägarne, nödgade oss att stadna i Grenoble, der jag i morse såg anlända i sporrsträck en trogen betjent, hvilken jag qvarlemnat i Lyon, för att taga kännedom om hvad som der skulle tilldraga sig efter vår afresa derifrån. Denne :Itrogne tjenare berättade, ätt br de Blanchefor! e hade blifvit obeskrifligen vred, så snart han kommit under fund med alt hans dötter var bortröfvad, och att-han i alla vi