utom vår by, och som jag i går för första gången tog med mig till Grenoble. Hvem skulle icke känna dem på sex mils omkrets här. N kan fråga de här vördige fäderne, tillade han, kastande en befallande blick på munkarne. Denne mannens hemlighetsfulla makt öfver desse andans män måtte hafva varit stor, emedan intet tecken af nekande eller ogillande blef synbart på de stränga ansigtena af dem, hvilka han på ett så oförmodadt sätt gjorde delaktiga i sin djerfva osanning. Priorn lät till och med höra ett slags grymtning eller harskning, som man lätt kunde taga för ett tecken af bekräftelse. Michelot gick alltför hastigt i fällan. Kanske om han varit mindre illamående eller om han haft sin vanliga kroppsoch själskraft, så hade han väl icke så lätt satt tro till den af MartinSimon sammansatta fabeln; men nu åtnöjde ban sig med att säga, i det han lutade sig bakåt: — Nå, men om de äro edra systersöner, så hvarföre svara de icke? — För tusan! om de icke svara, så ha de verkligen sina förträffliga skäl till denna tystnad, svarade bergsbon, glädtigt. De stackars pojkarne förstå icke ett enda ord riktig fransyska; de kunna icke tala annat än vår landsorts rotvälska. Dessutom äro de arma kräken alldeles tillintetgjorda af trötthet, och om de vore hemma på gården, så skulle de redan hafva gått till sängs för tvenne timmar sedan. Ser ni inte att de stå här och halfsofva, midiför hela sällskapet, alldeles som om de ingen uppfostran hade fått ... och det ha de just icke egentligen heller, stackars pojkar! De skule just gå och lägga sig, när ni kom, herr prokurator, och om ni tillåter, så skall jag nu gå och följa dem in i den kammare, som de goda munkarne -ha i ordning åt oss. Sedan jag då tillsett att de båda pojkarne fått hvad de behöiva, skall jag komma igen, för att sällskapa med