Aftonbladet – 27 juli 1846, sida 3

med röda ylleband. Hans långa ljusa bår nedföll vårdslöst. på axlarne, under: den stora, slokiga haiten, hvilken han utan krus behållit på hufvudet. Oaktadt den skugga, som. det stora hattskygget: kastade öfver den -okändes ansigte, kunde man, vid det svaga skeret från spiselo, märka att hans anletsdrag, ehuru bronsfärgade af den svåra årstiden, icke desto mindre egde denna öppenhet och hjertlighet, som karakteriserar högalpernas innevånare. Med ett ord: den främmandes utseende intog till hans fördel. I ett annat land än denna kanton, så föga gynnande för handel och åkerbruk, skulle man tagit honom för en från marknaden återvändande rik bonde: Saler, eller talrummet, der han för ögonblicket befann sig ensam, var ett stort, omöbleradt rum, hvars hvitrappade väggar icke egde andra prydnader än ett svart krucifix och några: af rök svärtade papptaflor, på hvilka några evangeliska språk voro graverade. Nära dörren var i muren infogad en liten sparbössa, till insamlande af de offer dem de från döden räddade skulle gifva, hvilka i Lautaret funnit en fristad och bjelp. En beundransvärd enhelhet och sträng tarflighet var här rådande, ehuru den utmärktaste renlighet gaf ett eget behag åt det hela. I första ögonblicket af sin ankomst till herberget, hade den främmande helt och hållet öfverlemnande sig åt nöjet att befinna sig under tak aftagit sina grofva skor och ställt dem framför. den, lågande; brasan, inför. hvilken: de nu rökte, ty de hade: blifvit alldeles genomvåta. Han tycktes gifva sig temligen till tåls och med