Våren, Sommarn kommit ren till Norden, Aldrig komma mer tiil fosterjorden Sönerna, dem Svea sände ut. Hennes saknad, hennes sorg är bitter, Och i kojor och i slott der sitter Mången moder, mången brud och maka Sänkt i tårar, dränkt i dem till siut. BöTTIGER.
