BEE EE GES ORON TS ERE NINGEN INTE Våren, Sommarn kommit ren till Norden, Aldrig komma mer till fosterjorden Sönerna, dem Svea sände ut. Hennes saknad, hennes sorg är bitter, Och i kojor och i-s!ott der sitter Mången moder, mången brud och maka Sänkt i tårar, dränkt i dem till slut. .BÖTTIGER.