Förkrossad af sin fars utbrytande vrede och met ögon fördunklade af blygselns tårar, sjönk Aland: förtviflad tillbaka på sin stol och fortsatte spele med darrande hand. Hon såg redan valplatser framför sig, der hennes stolthet skulle blifva slagen och hennes frihet begrafyen. — Gustaf mäste tyst, med blödande hjerta, se den älskades lidande; förgäfves sökte hans blickar att möta hennes. Efter några drag ropade Gustaf, viss om sin seger: Schack och matt åt båda kungarne. Tigande dolde Alanda sitt ansigte i sina händer. Henrik och Gustaf sprungo upp. Kammarherren drog segervinnaren med sig åt sidan. Vågar jag hoppas att ni gör min son — och genom honom äfven mig — lycklig ? hviskade han med darrande läppar. Tror ni mig i stånd, herr kammarherre, att begagna mig af en rättighet, om hvars ägande jag skulle ansett det ovärdigt att spela på allvar? svarade Gustaf stolt och så högt att alla hörde det. För hvilket pris har ni då egentligen spelat ? frågade kammarherren, sarkastiskt leende. Visserligen icke för det pris, att jag på något sätt skulle inskränka den nådiga frökens vilja. Det der är tvetydigheter! ropade öfverjägmästaren, hvilken hade väntat att Gustaf utan omständigheter skulle fordra sin rätt öfver Alandas hand. Er förklsring måste äfven såra min dotter, emedan hon ofta spelat om samma pris, hvilket ni nu behagar klandra. Jag ber er derföre, at! helt enkelt förklara er mening. Jag vågar icke tilltro mig att bedöma den nådiga frökens bevekelsegruncer till detta spel. Kan: hända att fröken Alanda på detta sätt vill straffa de män, som äro fåfänga nog att tro det man kan vinna en qvinnas hand utan att äga hennes bjerta. Men ni lofvade att uppfylla spelets vilkor, invände öfverjägmästaren. Hvad jag lofvade skalljag hålla,, svarade Gustaf rörd, ty Alandas ögon sade honom, att han var förstådd af henne. Ni måste medgifva mig, min vördade vän, fortfor han, satt en man icke bör tillegna sig en maka genom ett lättsinnigt spel, och ännu mindre genom tvång: bon måste öfverlemna sig åt honom genom kärlek, denna hjertats innerliga kraft, som sluter qvinnan till mannens älskande, skyddande bröst. Kärleken strider icke om väldet öfver den älskades vilja, utan hängifver sig frivilligt och gladt genom sin egen lycka lyckliggörande den älskade Deras strid består endast i att öfverträffa hvarandra i kärlek — icke i makt. — Jag kunde natur: