Aftonbladet – 22 juli 1846, sida 1

Ö mm MM OMM—— — —— — -Å-Xzx i innerlig förtrolighet de båda barndomsvännerna till hvarandra. Konrad gladde sig åt att finna Seraphine, som han icke sett på två år, nu vara så glad och frisk, och med vältalighet sökte han att bevisa henne huru stort företräde naturens skönheter egde framför salonglifvets, och Seraphine medgaf honom att denna lifliga jagt med dess otvungna glädje öfverträfftade i mångdubbelt behag de lysande assembleernas stela etikett och enformiga konversation. Nu kom en skogvaktere i full karrier och anmälde andtruten för öfverjägmästaren: Nådige herre, vi hafva vargar inom skallgången; redan i åtta dagar ha de ströfvat här i trakten. I morse spårade jag upp dem; jag vet säkert deras tillhåll. Det är tvenne stora Vargar.n Och detta får jag först nu veta, dundrade öfverjägmästearen. Troligen ha de skygga bestarne nu blifvit skrämda af skotten och redan begifvit sig derifrån. Jag fruktade det också, sade skogvaktaren, och samlade derföre — så snart jag Var säker på min sak — så mycket folk jag kunde få tillhopa, och lät upptända eldar rundt omkring stället, der jag visste att de höllo sig. Säkert gömma de sig der ännu och om vi kringränna dem med allt skallfolket och skyttarne, så kunna de icke undkomma 088.) Denna underrättelse elektriserade alla. Gusta! omtalade huru han i Sverige och i Ungern ofta varit med på vargjagt, och bad om tillåtelse att med sin ungerska varghund få till häst jaga upp vargarne, under det alla de öfriga skyttarne skulle omgifva. det anvista stället. Öfverjägmästaren: beviljade detta gerna och Alanda skickade en ridande jägare hem efter Gustafs hästar, spjut och varghund Pluto. Imedlertid gick öfverjägmästaren sjelf bort till skallfolket, som likaledes frukosterande stod om