Aftonbladet – 21 juli 1846, sida 3

Förgäfves uppmuntrade hon den rädda flickan. Seraphine hviskade: ,Helldre springer jeg härifrån, än jag går fram. Konrad såg sin blyga väninnas ängest, och heroiskt besluten att gifva sig sjelf till offer, framträdde han: Jag har skjutit djuret. Du! ropade öfverjägmästaren; men hastigt inseende rätta förhållandet, fattade han sin sons hand och förde honom fram till hinden. Konrad knäböjde framför den, och öfverjägmästarn drog upp en glänsande hirsfångare; på samma gång drogo ljägarne sina svärd en hands bredd utur slidorne, och öfverjägmästarn, i detsamma han högt uppyftade sitt, men endast sakta dermed trenne gånger vidrörde brottslingens skuldror, liksom om han velat dubba honom till riddare, sade: Se, det är för nådiga furstar och herrar! Och det är för riddare, tjenare ock! Och det — för den ädla jägarerätten. Vid de sista orden stötte jägarne sina svärd åter i slidorna, glädtigt skallade fanfarerna och Konrad mottog kavaljerernes skämtsamma gratula.ioner. Man påstod att orsaken till Konrads för(elada mästerskott var, att han tillhörde den Närsyntes, sällskap. Under det alla skyndade sig till bords, tackade Seraphine obemärkt med ömma blickar och ord sin ädelmodiga beskyddare, som kände sig deraf innerligt rörd. (Forts. följer.) KO — MUsIKALISKT pistånD. Den store komp6sitören och virtuosen Sebastian Bachs orgeltrampare i Leipzig plägade som oftast yttra: I da ha vi åter låtit höra oss! Jeg är hjertans trött vid alltsammans; men hvad skall man göra? Jag kan ju icke lemna br Bach i sticket ?