wa br Äfven nu förvånades sällskapet återigen öfver svenskens utsökta och eleganta drägt, som särdeles kontrasterade mot de andra herrarnes tjocka pelsar. Om en half timma köra slädorna fram, påminte öfverjägmästarn; derför råder jag er, min bästa baron, att bastigt göra er toilett för jagten, innan vi frukostera. Toilett för jagten? frågade Gustaf, förundrad. Ni tillåter ju att jag anser mig som hemma här? Detta är min vanliga jagtdrägt. Men ni ämnar väl aldrig, att i denna danskostym.... Öfverjigmästarn kunde af förvåning icke fullfölja. Om jag icke skall kärna mig generad,, svarade Gustaf lika ceremoniöst, som hans värd om afto. nen förut, så ber jag om tillåtelse att, såsom jag nu är klädd få deltaga i jagten. Ni måste med: gifva mig, att i denna gröna frack och dessa hvit pentalonger, som öfverensstämma med snöns och skogarnes färg, måste jag icke bortskrämma ville. brådet.n Detta ändamål kunde ni vinna lika väl om n ock vore varmare klädd, liksom grefve Brustawsk der,, sade öfverjägmästarn, i det han visade på en ifrån hufvud till fot alldeles hvit sex fot höj kavaljer, som var klädd i en hvit pelsfordrad jack och lika sådana kalmucksunderkläder. Jag ber e betänka, att vi ha sexton graders köld. I Sverge finna vi denna köldgrad ganska lin drig; vidblef Gustaf. ÖOfverjägmästaren förstod nu, att hans gäst en dast ville vedergälla honom gårdagens lilla upp träde och kände sig verkligen öfverträffad ; ty ick kunde han återigen kasta sig i sin gala-uniforr och befara att frysa ihjäl, ej heller borde han låt sin vän blottställa sig för detsamma. Men Gusta blef döf för alla föreställningar och steg häriga nom ännu mer i sin värds aktning. gar