Aftonbladet – 21 juli 1846, sida 1

löste hennes gåta, så vore det ju möjligt att Henrik, förskräckt, beldre afstod, än — —) Men hvilken likbet fordrar ni då egertligen? afbröt hon den envise, plågsamt: jag tillstår, att ännu förstår jag er icke med edra insattser. Om insatsen skall vara liks,, förklarade den obeveklige, omständligt fortfarande, å måste Alandas hand med lika rätt tillhöra. segervinparen, som bans tlikör henne; såvida ban förlorar. Han bör !å behålla hennes band eller skänka bort den — alldeles på samma sätt som Alanda skulle göra, om hon vunne. . Endast på detta sält vore spelet lika, och blott så skulle jag antaga striden, om jag vore så lycklig att få spela om detta det kostligaste af alla pris.n Öch om jag antoge utmaningen på dessa vilkor? ropade hon hastigt, och Liksom i tenkarne redan flätande segerkransen. Huiu ... jag skulle våga hoppas ?) ... men hans förtjusning sjönk i detsamma; nej, jag bör ieke. Jeg gaf ju mitt ord till Henrik att kämpa för hans lycka.n Åh, emot den:svage Henrik skall jag i alla fall vinnal, Äuda till denna uppmuntran hönfördes den eldiga flckan genomsbansumötstånd. Nej, det skulle sa ut somvförräderi sade han besinnande sig; su måste jag spela för honom. Skulle jag förlora för honom för att efteråt vinna priset för mig sjelf? s. somöjligt! — Men ej — sade ni icke, att er fafsskulle spela med? — Och hvilken högrev uppgift var det, som ni talade om förut?, ; Utan tvifvel är min far tredje man i detta spel om min hand. Jag spelar icke ensam med