Aftonbladet – 21 juli 1846, sida 1

Vi ha då misstagit oss båda, återtog Gusta med lättadt bjerta; ty jag har icke heller yttra denna önskan. Då således mitt hufvudvilkol felas, så träder jag med nöje tillbaka. Jag känner mig verkligen genom denna afsägelse liksom befriad från en börda; tyi detta spel hade våra krafter var.t alltför olika.x Olika? frågade Alanda med häftighet; jag vet icke.... hvaruti består olikheten ? Uti allt, svarade han, lugnt; insatsen vore äfven så olik som vår styrka, hvilken på min sida är så stor, att jag i alla händelser skulle vinna — emedan min ära stod på spel.n Åhl! hvad styrkan beträffar,, ropade Alanda med stigande ifver, så är den — som jag tror — åtminstone lika hos mig. Och hvad ni talar om insatts och ära... det förstår jag icke.n Så måste jag förklara mig tydligare,, fortfor han med ännu mera lugn, och leende åt den sköna flickans vrede; Ni vet, min nådiga, alt på de sednare tiderna har schackspelet blifvit så vetenskapligt utbildadt, och alla regelbundna pertier beräknade efter så matematiska grunder, att en schackspelare, som känner dessa, behöfver endast att följa dem för att vara säker om att vinva. Hvad åter den beträffar, som spelar utan reglor, så inser ni, min fröken, att den måste så mycket säkrare förlora emot den regelmessige spelaren., Alldeles! jag vet det längesedan alltsammans genom min far,, försäkrade Alanda; nvi ha studerat hela -.schacklitteraturen ifrån: den gamla Silenius och ända till herr von JäniseL nouvelle analyse. Således äfven i detta afseende bör vår styrka vara lika, Men jag ålägger min