MUSIK. Sånger för mansröstir, svenska armäin tilleg nad af J. P. Cronhamn. Häft. I. — Stock kolm, Svanberg. Pr. 1 rår bko. Det är icke utan skäl, som man kallat vår tidehvar? tendensernas, och huru rik den skön litteraturen är på sådana, kan isynnerhet de: feminina delen af läsverlden intyga, som uta att sjelf veta huru, i en hast fått de trassliga ste härfvor af sociala frågor att reda. Men m vilja tendenserna ej låta sig nöja med ordet drägt: de hafva äfven gjort försk att kläda si, i tonens, och tyckas redan befinna sig rätt vä deri Vi tala här naturligtvis icke om tonaverl i den instruktiva genren — dessas intentione äro af rent musikalisk natur — men väl or en annen musikgren, som odlas i afsigt att der med höja och förädla en samhällsklass, och så lunda på visst sätt åsyftar ett socialt ändamål I utlande: har man nemligen redan en lingr tid användt musiken såsom ett medel att mil dra det lägre krigsarstindets lefnadsvanor sam isynnerbet att rädda soldaten från drycken skapslasten; och detta företag har haft så goc framgånz, att t. ex. i Preussen de flesta regementerna äga sin egen sångpersonal, samman. satt af simpla soldater, som ofta lära utförs sina fyrstämmiga körer till rätt mycken belåtenhet, och säkerligen har det moraliska ändamålet icke heller förfelats. Äfven här har denna metod vunnit efterföljd, och man bör ej betvifla. dess stora nytta i afeeende på ofvannämnde fördelar, helst om man kommer at! följa det preussiska bruket att från åtskilliga delar af tjenstgöringen frikalla den till sångpersonalen hörande soldaten, hvilket säkerligen skulle verka fördelaktigt på hans ambition. Dessutom låter sig äfven förmoda, att tonsinnet bör befrämjas och renas äfven hos allmogen (helst man nu mera sällan hör de gamla nationalsångerna sjungas bland den), då den till sin hemort återvändande indelta soldaten utbytt sina ofta obscena visor mot sånger af bättre art. Imedlertid var en rikhaltig samling af för ändamålet passande tonstycken ej genast för handen, och är det änau icke. En vacker början dertill finna vi likväl uti det verk som