Aftonbladet – 17 juli 1846, sida 3

far nedrifva bron och i stället bygzaa denn tunnel. Jag beundrar hans praktiska sinne för äkt comfort,, sade Gustaf, i det han steg upp vi slutet af den underjordiska gången; denn: varma dragfria väg förenar med sitt ändamå äfven alla behag.n Nu befanno de sig i elt upplyst orangeri omgifra af doftande bye nter och blomstrande orangeträd. I dennoa vinterträdgård var dukadi ett långt och rikt belastadt bord. Deromkring mellan gröna löfträd flaxade om hvarandra kakadoror, papegojor, turturdufvor och äfven lilla Dschinzsis gulifågel. Alla dessa små bevingade pratmakares oplit retades af bordets många läckerheter och koxfiturer. Knappast hade gullpapegojan blifvit varse sin herre, förr ön hon öfverröstade alla sina kamrater och ropade: Gustaf — Gusta, my sweet darling! I love, love, love thee! — Pray a small piece of sweet meet! (Gustaf — Gustaf, min älskade, jag älskar, älskar, älskar dig. Jag ber dig, gif mig ett litet sockerbröd.) Alanda skrattade åt den lilla ömma bedjerskan och bröt en bit af krokanen, som hon räckte åt henne. Gul!papegojan mottog den sirligt med sina gula klor, böjde tacksamt på hufvudet, såg slugt på Alanda ech pladdrade: my sweet darling! Gustaf love thee, Gustaf love thee (min älskade, Gustaf älskar dig, Gustaf älskar dig). Alanda rodnade lifligt; skygg, som en ung gasell, såg hon sig omkring och hennes stora, vackra ögon mötte Gustas — hade han väl hört de dumma orden?