Aftonbladet – 17 juli 1846, sida 2

och ett porträtt af Karl den tolfte. De stora tunga stolarne och en stor kanapå af björkträd, öfverklädd med brunt skinn, tycktes hafva tjenstgjort i flera generationers tid. I stället för ett prålande spegelbord syntes ett stori kredenzbord af valnötsträd, belastadt med rika dryckeskärl af silfver. Gästernas enkla klädsel harmonierade med denna flirdfria omgifning. De voro klädda i beqväma jagtdrägter och ingen afherrarne hade frack. Äfven damernas klädsel öfverensstämde med denna allmänna okonstlade ton. Med förtrytelse kände Gustaf sig liksom frånskilid det öfriga sällskapet och som ett föremål för deras anmärkningar, då han visade sig i grön frack och pantalonger, hviia silkesstrumpor och skor. Dock visste han, att de flesta af de härvarande kavaljererna voro ansedda som salongens prydnader. Henrik gick hastigt emot honom. Har icke öfverjägmästaren bedt er att anse er som hemma här ? Jo alldeles; jag gör så också. vAck, ni har visst icke gifvit akt på den antydning jag gaf er under vår resa på hvad man här menar med: som hemme,. Svårligen skall öfverjägmästaren antaga er fashionabla frack för att vara en beqväm hvardagsrock. — Om ni ändå heldre hade tagit er persiska nattrock på er. Gustaf kunde likväl icke fatta sin förseelse, utan gick fram för att helsa på Alanda; men äfven af henne fick han en lika tillrättavisning, hvarvid den skälmska flickan icke kunde afhålla sig ifrån ett skadegladt leende. Endast