Aftonbladet – 17 juli 1846, sida 2

några ord hade hon vexlat med honom, då en betjent tillkännagaf att bordet var serveradt, och straxt derpå inträdde öfver ägmästaren. Helt förvånad gick han emot Gustaf och sade med högtidlig ceremoni: Min herr baron! jag känner mig utomordentligt smickrad af den ära, som ni gör mitt ringa hus. Jag kan omöjligt underlåta att uttrycka denna min tanka,, och utan att afvakta den bestörte unge mannens svar, aflägsnade han sig. Kanske ni kan gifva mig någon förklaring ? frågade Gustaf kammarherren. Min vän öfverjägmästarer, svarade denne förbindiigt, pikerar sig af alt gifva sina jagtfester den tillbörligaste karakteren af sans gåne et sans facons. I morgon afton på balen skall ni få se oss alla en grand tenue.n Men hvad betydde öfrerjigmästarens hastiga bortgång ? ,Det kan jag icke förklaran, sade kammarherren och höjde på axlarna; men vi skola troligen snart få upplysning. Denna gång misstog sig dock den gamla vännen; ty en half timma förgick i fruktlös, spänd väntan. Redan bade sällskapet bildat sig i flera hviskande grupper, då ändtligen dörrarne öppnades och värden återvände i full gala-uniform, med strumpor och skor, värja och chapeau claque. Högst ceremoniöst förde öfverjägmästaren Alanda fram till baron Holmborg och sade: i Gör mig den äran herr baron och konvojera min dotter till bordet!