Aftonbladet – 16 juli 1846, sida 3

nn oo OS EA SR Vete FMV VY RN I vara en fullkomlig öken. — ETT OFFER FÖR SPELRASERIET har åter fallit i Baden-Baden. Det är en rysk baron Str., Isom plötsligen blifvit vansinnig och i sådent tillstånd måst föras till ett därhus. — HURU SLAFVAR EUNNA BEHANDLAS I BRASILIEN. Londonska tidskriften Anti-Slavery-Reporter för d. 1 äennes berättar följande ohyggliga tilldregelse: Geromino Paez, inspektor vid en diamantgrufva i Bresilien, misstänkte en slef att hafva laggt sig till diamanter; ban lät derföre skära upp honom lefvande, och fenn en disment i hans inelfvor. Uppmuntrad häraf, lät odjuret göra detsamma med 5 andra slafvar, men fann hos dem ingenting. Ägarne af gruvan, som blefvo underrättade bärom, låto stimma inspektoren inför domstolen i Villa Bella, med påstående om ersättning för det han beröfvat dem deras egendom, och hvad de 3 slafvarne angick blef han dömd att betala 2500 piester; men i afseende på den förstes dråp blef han, frikänd emedan det skett i ägarnes interesse Att tilltala inspektoren för mord, derom var icke alls fråga; alltseammens betraktades blott som cen ren penningeaffär.n — En engelsk tidnirg berättar det nästan otroliga, att grefvinnan Rossi (förut m:ll Sonntag) åter skulle egna sig it konsten och i Juli uppträda på italienska teatern i London. Sjelfva hennes roller upppgifvas redan; de äro Desdemona i O:beilo och Donna del Lago. on — Furst Tus UTAN LAND. -Ånnu för ett halft iårbundrade sedan var dryckenskap en sed och en ulmärkelse bland tyska studenter. Den som vid nägot universitet i dryckjom stod framom alla andra, blef utvald till desses furste och fick någon befängd titel. En i sådant afseende på den tiden ntmärkt student fick af sina kamrater namnet Fus XXXVII och titeln furste af Licbatenstein. En gång hade denne företagit sig att jaga i hertigens af Weimar jagtpark. En skogvaktare träffade honom der och fråntog honom hans bössa. Skäms du icke, karlb, uibrast furst Tus förtörnad; vet du hvem j:g är! — Nej, svarade skogvsktaren. — Jag är furst Tus XXXVH af Lichtensteinn, uppIgaf tjufskytten. Häpen gaf skogvaktaren honom bössan tillbaka, men anmälde dock händelsen hos sina förmän. Putset blef bekant för storhertigen af Weimar, som skickade ett bud med helsning till studentfursten, att hen hädanefter endast skulle jaga i sitt eget land. — HöG ÅLDER. Enligt en 2merikansk tidning dog nyligen i Bladen County uti Norra Carolina en hr William Prigden vid hundra tjugufyra års älder. Hen hade sårom frivillig deltagit i hela revolutionskriget och efterlemnar barnbarnsbarn, som äro öfver 40 år gamla. En ännu märkligare företeelse af samma slag berättes i en annan amerikansk tidning. Nära Dogriver, nägra mil från Ost Pascegula hotel bor en negrinna, hvars ålder af några uppgifves vara 435, af andra blott 4920 är. Hon har-haft 42 barn och deåt skall vara rätt : eget ati se denna familj, som omfattar fem generationer: från den. äldsta, hvilken ser nästan likal hvars möblemang utgöres af ett bord, ett par gamla! trästolar samt en sängplats sammanfogad af några bräder. Innevånaren uti denna sällssmma bostad är en gammal man, som allmänneligen kallas Gubben i berget och hvars lefnadsomständigheter ej lära sakna sin märkvärdighet. — DYR UTHVISSLING. Teaterdirektören Chenaud i Lyon hear nyligen af vederbörlig domstol derstädes blifvit fälld till ett tusen francs böter för organiserad kabal. Detta utslag är nog sällsamt att förtjena meddelss. Det lyder så: I thy att, då den för tillfället såsom dansös vid stora teatern i Lyon engagerade Måelina Marmet uppträdde på scenen, ett häftigt och uthålligt hvisslande afbröt representationen och nödgsde konstnärinnan att lemna scenen; — ithy att denna opinionsyttring, som måste förefalla mycket besynnerlig, i beiraktande af publikens annars så gynnsamma stämning, uppenbarligen framkallades af odoädla, för konsten och det opartiska omdömet om konstnärinnans talang alldeles främmande bevekel-: segrunder, och således var resultatet af en motl. marmsell Marmet organiserad kabal!; — ithy att, vidare, Cheraud under ransakningen blifvit öfverbevisad om att hafva varit anstiftare af denna kabal, isynnerhet derigenom att han gratis insläppt öfver 50 personer på parterren, med förbehåll, att de skulle uthvissla bemälda dansös; — ithy att, slutligen, ehuru teaterkritikens rättigheter böra respekteras, äfven om de strida mot mildheten i nutidens seder, och konstnären bör underkasta sig allmänhetens dom, likväl, för konstens bästa och till värnande af de rättigheter, som tillkomma konstnärerna, ingen må tillåta sig att genom svekfulla medel och i elak afsigt sätta en konstnärs ställning och framtid i fara; men käranden genom Cherauds handling lidit väsendtlig skada; så pröfvar rätten skäligt, att svaranden skall till mamsell Marmet utbetala 4000 francs, ersätta rältlegångskostnaderna tillika med kostnaden för detta utslags införande i sex tidningar uti Lyon, Marseille och Paris. gammal ut som modern och är mer än denna harn i på nytt, till de lifliga barnen, som leka vid del äldres fötter. Denna märkvärdiga gumma har 2ldrig legat på sjuksängen förrän just då denna berättelse skrefs, då hon var angripen af en sjukdom, hvarifrån man likväl hoppades kunna rädda henne. D:r Luzenberger från New-Orleans har besökt henne och har anställt noggranna observationer rörande benne. Hon heter Mearie Jeanne och är ej mer slafvinna; ty hennes foräne husbonde frigaf henne för hennes goda uppförande samt skänkte henne en liten egendom, hvaraf hon kunnat lefva. Hon har ännu godt förstånd och sina sinnens fulla bruk. — GUBBEN I BERGET. Uti ena skosstrakt, belägen i Östergöthland på Memirgs härads allmänning, i Lötbs socken, !s:dels mil fråa Kättsätters egendom, ligger ett litet eremitage, märkvärdigt för sitt byggnadssätt. Det utgöres af en siuga, cirka 4 alnar lång, lika många almar bred, samt ungefär 2!, alnar hög. Tvenne af dess utsidor bestå af ribbor och bräder; de två öfriga bildas af ett litet berg vid hvars fot stugan är belägen: Ett mindre fönster på den ena trädväggen, jemte en glugg på dörren, insläpper dsgern uti rummet, 1 ! Å