Aftonbladet – 16 juli 1846, sida 3

säsom vanligt, sina fält-kettlsr på sina lansar, för att visa, att deras kök allt för starkt hotades, och att de ville göra motstånd. Härpå Ilyftade folket, hvars mager likaledes hotades, upp sina soppkettlar, hvilka så förmörkade Janitschearernes fältkettlar, att dessa gåfvo efter. Lord Monteagle förklarade, hviskande, detta för paschen, som blef mycket frapperad deröfver. Han frågade imedlertid huru det kunde komma sig, att fält-kettlarnes parti, fastän det var slaget, likväl kunde slå viziren ibjel? Detta, förklarade hans herrlighet för honom, var en följd af den olyckliga vana viziren hade, att städse ombyta rustning och unifovm och springa emellan de stridande partierna, för att hafva äran mäkla förlikning dem emellan. Han har derföre blifvit träffad af båda partiernas kastvapen. Och det var derföre icke möjligt, att han skulle kunna slippa undan oskadd, undantagande genom ett allmänt fientligheternas upphörande, när begge pertierna blifvit ense om att lemna valplatsen, och öfverlemna den ensamt åt viziren. Men en af edra folkanförare, sade pasehan, mannen med den stora populära soppkettein, Cobden Effendi, har för mig beklegat sig öfver Peels sorgliga öde. Jeg anser hr Cobden för en alltför klok man — svarade den, som paschan adresserade sig till — för att klaga öfver vizirens fall, Ty detär den omtalje statsmannens natur och hans lycka, att han blir ännu starkare när han icke är minister, än då han är det. I sednare fallet är han befeallande, grof, afvundsjuk, ech derjemte nyckfull och ombytlig, med ett ord, beter sig så, att han förlorar sina vänner och sitt inflytande. TI förra fallet är han den stjerna, kring hvilken allas hopp vänder sig, kring hvilken alla bedragna förhoppningar samla sig, den stjerna, som fördunklar alla medtäflare — d. Vv. s. den man, som har gjort så mycket och i så många olika rigtningar, för så många olika partier, att det icke finnes någon, som ej hoppas något af honom, till och med Irändaren, som tror på ett oafhängigt tusenårigt rike. Det är vida bättre för viziren, att nedtägga sitt embete, att kyssa jorden för att uppstå förfriskad och stärkt såsom en Titan, och åter komma! besittning af makten med ett halft dussin förenade, fastän stridiga och beädragna, partier, för att fullfölja en eller annsn stor reform, som bringar hans vänner förödelse och honom sjelf döden. Mycket af detta var Mesopotemiska för pa;chan, som blott sade, att han ansåg den Engelske! viziren för en god Turkisk statsman, som önskade utt fylla folkets magar och på samma gång bearveta deras ryggar, hvilket var de tvenne stora meden, att upprätthålla lugnet bland folket. Jag har sett en smula af edra Irländare, och tror att mera mat och flere prygel skola förbättra dem i hög srad. Och detta hörer jag är vizirens politik. Ja, ers höghet; men Irländarne spjerna cemotj oryglen, och Vi nödgas skicka soldater för att unierstödja dem, som föra käppen, så att landet kotar mera pengar, än det afkastar, och mera ökar ikets svaghet, än dess styrka. Det kan jag förstå, sade psschan ; när msn icke jan utrota en stam, måste man försona dem. Vi örsökte detta med Nubierne, som äro våra Irlänlare, men det lyckades oss icke. Vi hoppas, säger till slut Examiner, att detta 1oggranna referat af Iorahim Paschas samtal icke! nåtte anses för impertinent. — —mrem mm mm