Aftonbladet – 15 juli 1846, sida 2

Be äro mycket, mycket vänligare! ropade öfveriägmästaren, i det han lyftade gossen upp på sitt kni. Kom bara till mig, du hila svarte hedning, så skall jag nog berätta dig om mina bajaderer och blomstertempel! Uader det öfverjägmästarn så lekte förtrolig! med gossen och lät honom visa sig papegolan och bågar, pilar med flera andra underliga leksaker, begagnade sig kammarherrn af denna tid för att utbedja sig baronens biträde vid det vigtiga schackparti, som Alanda följande dagen skulle spela med Henrik. Men Gustaf dröjde betänkligt innan han svarade. I sebackspel är egentligen ett biträde lika litet möjligt, som i att tänka. Henriks grundsatser eller spelplaner skulle icke öfverensstämma med mina, — vi skulle derföre vara nödsakade att meddela oss åt hvarandra och derigenom förråda spelet för fröken Alanda, som skulle till sin fördel kunna begagna sig deraf.n Men om Alanda medgaf, att ni ensam öfvertog spelet för vår sak?, Om det gällde en småsak, sade Gustaf vägrande, så skulle jag vara så obetänksam att öfvertaga spelet. Men nu är det tvenne ädla bjertans hela lefnads lycka, som står på spel, och fröken Alanda är en schackspelerska af första rangen, emot hvilkea jag icke kan vara säker på att vinna, och ännu mindre skulle vilja lofva att göra det, om jag trodde mig om att kunna det. Jag inser hela sanniogen af edra skäl, äfvensom min indelikatess,, svarade kammarherrn med bjertlighet; men denna min ytterlighet måste ni ursäkta för min faderlita ömhets skull.