Aftonbladet – 15 juli 1846, sida 1

vid större förströelser. Hans rika lefnadserfarenhet hade tidigare än vanligt väckt honom ill ett klart medvetande ifrån ynglingaårens berusning, då en flickas vackra, smäktande ögon iro nog för själ och bjertaMan hade inträdt i de år, då vi icke mera med friskt öfvermod tömma lifvets fulla glädjebägare, obekymrade om vi också nedsvälja dess drägg, utan då vi börja att tviflande sönderdela våra känslor och pröfva halten af deras grund, på det vi med säkerhet må kunna njuta med alla våra sinnen och slutligen finna vår skönaste njutning i erkännandet af orsaken till vår förtjusning. I denna mening uppfyllde den sköna, lefnadsglada Alanda Gustafs fantasi. Hennes första bestämda, nästan manliga, uppträdande hade han ansett för ett emancipationekoketteri; men sedan gårdagsaftonen, då han noga sökt att utforska hennes själ och hjerta, hade ett tvifvel uppstått hos honom, huruvida denna hennes originalitet var tillgjord, eller om icke denna flicka var en oskattbar juvel i enkel anspråkslös infattning, något hvarom han beslöt att nogare öfvertyga sig. Å Några dagar derefter foro en morgon öfverjägmästaren och kammarherren — båda i lika intressen — till baron Holmbörg. De funno honom hemma. Sedan de genomgått flera rum, mottogos de af den vidbereste svensken uti bans kabinett. Den flärdfrie öfverjigmästarn studsade vid åsynen af all den orientaliska yppighet, som herrskade här. Han hade föreställt sig att finna en tarflig dalkarls sparsamma omgilning, och såg nu i stället omkring sig en nabobs alla vällustfulla beqvämligheter. Rika