Aftonbladet – 14 juli 1846, sida 3

rat: ja, Gud nåde mig, det är sannt. . Härefter hade Jan Fredric berättat, att han slagit Jan Hansson, dertill eggad af Matts uppmaningar: att slå brafo, Jan Fredric hade vidare yttrat: visst slog jag honom, men ej trodde jag det skulle bli så fasliga skråmor. Carl Eric Holm, i tjenst hos Matts: att Jan Fredric om söndagsmorgonen sagt: jag höll på och slogs i natt med dalkarlen (Jan Hansson, såsom varande från Dalarne, kallades allmänligen så). Jan Fredric hade anmodat vittnet eftersöka Jan Fredrics mössa, den han förmodat böra återfinnas å vägen nedanför den så kallade kyrkobrinken, emedan slagsmålet der skulle egt rum. Vittnet hade straxt återkommit och lemnat det besked, att han hvarken sett karl eller mössan. Jan Fredric svarade: det är det samma med mössan, jag ville endast veta om han var död; men nu har han väl gått tillbaka till krogen. Jan Fredric hade vidare yttrat: jag tog en utstakningsruska och slog honom med, men det var som att slå på en mäskpåse. För öfrigt hade Jan Fredric om anledningen till slagsmålet berättat, att emeilan honom och Löf uppkommit någon tvist, hvarunder Jan Hansson sagt till Jan Fredric: du har ej hänt mina krafter ännu, och dervid fattat uti Jan Fredric, som uppeggats af fadrens yttrande: slå den tusande dj, jag vånde han aldrig gör något godt åt mig. Anders Ersson i Råby kom från kyrkan, då han tillspordes af Löf: kom och se buru Matts och Jan Fredric burit sig åt mot deras dräng. -Härefter hade vittnet funnit Jan Hansson sittande mållös, öfverhöljd af blod och lera bakom en bergshäll å Husby gärde. Gustaf Jansson: att Lö!f uppgifvit sig sjell burit brodren från vägen inpå gärdet. Greta Stina Jansdotter: att hon natten emellan d. 20 och 21 Oktober sett tvenne karlar gå förbi hennes i Husby belägna gård. Den ena hade vittnet igenkänt såsom Jan Fredric, och hört denne yttra: jag skall dj— regera mig klå et,. Den andra hade vittnet hvarken igenkänt eller hört tala. Ett vittne berättade, att Matts erkänt sig sparsat Jan Hansson med tillsägelse att från dikeskanen uppstiga. Ett annat, att Matts sagt det han attat Jan Hansson uti håret, allt vid ifrågavarande illfälle. N Efter vittnenas hörande erkände Löf, att det vait han, som förflyttat Jan Hansson från vägen in vå gärdet. Detta hade han gjort, för att brodren j skulle blifva öfverkörd. För anledningen, hvar ör Löf förnekat denna omständighet, kunde han cke göra reda. Vid ransakningens fortsättande d. 49 December nördes ett vittne, som uppgaf sig samma natt slagsmälet egt rum, hafva hört Matts högljudt svärja och föra oljud ute å Husby gärde, under det en innan person först hördes jemra sig och sedermera ;vrålan. Detta hade inträffat kl. 42 på natten. Häradsrätten dömde Jan Henric att halshuggas, Matts att böta hel mansbot, Löf att, för sitt dröjsmål taga vård om den slagne, böta 4Z0 daler. Svea hofrätt har ändrat detta utslag hvad Matts ingår, som dömts till 28 dygns fängelse vid vatten och bröd. : Kongl. Maj:ts högsta domstol har dömt både Jan Fredric och Matts att mista lifvet, men Kongl. Maj:t af nåd mildrat detta straff till 28 dagars ängelse vid vatten och bröd samt lifstids fängelse.