försaka lifvet, än förlora det i armarna på en Seraphine.n Nu kommo Gustaf och Henrik och bådo i allavdet ädia schackspelets vänners namn, hvilka voro här församlade för att beundra Alanda, det hon ville ännu spela ett parti med Gustaf. Jag begagnat mig med nöje af revanche, sade Alanda, i det hon såg på sin motståndare med ett förtrollande leende. Men jag förbehåller mig också vedergällning för prisen.n Hvad vill det säga — för prisen?, frågade Henrik nyfiket. Åh, en den allra roligaste atrapp, svarade Alanda glidtigt; om icke allt återupprepande vore mauvais genre, så kunde du också få nöjet af en öfverraskning. Men nu ber jag imedlertid bara om en pris för mig och Seraphine, ty ni måste veta, herr baron, att hon är en liten emanciperad filosof, som icke fruktar för någonting. Då Seraphine såg bur Alanda stack den fruktansvärde prisen i mun, och Gustaf nu bjöd henne deraf med den försäkran at i denna Omzambra förenades smaken af de finaste Efkakes med Irebibas aromatiska behag, då stredo olika känslör inom Seraphine, hvilka gåfvo henne ett modfäldt utseende. Alanda hviskade till henne uppmuntrande ord, och slutligen antog den goda flickan rysande detta första medel till den vackre svenskens eröfring. Men jag vet ännu icke hvad det är,, ropade Henrik otåligt, och då han äfven fått smaka derpå, bad han med förtjusning: Tillåt mig ändtligen att få låna snusdosan; huru kallade ni sammansättningen: Kakis eller: Ombibas?.