Aftonbladet – 14 juli 1846, sida 1

efter samma modell. Likaledes sökte han -:att genom ett enkelt och härdadt lefnadssätt, äfvensom genom ett besynnerligt uppförande, likna denne egne och tappre Konung. Af denna förkärlek härledde sig också hans enthusiaem för alla everskar. Å j i Underbart oroliga föreställningar väcktes hos Alanda vid tankan på hvad verkan d nne utomdess af lyckan gynnade nordländares lifli;a beundran skulle göra på hennes far. Dock läto denna aftonens omväxlande scener icke hennes dunkla aningar framställa sig i tydligare bilder. Under det öfverjägmästaren fortsatte det ansenäma ssmtalet med: Gustaf, obekymrad öfver att ban undendrog damerna dennes konversation, kunde -Alanda icke längre betvinga sin otålighet att något litet hestraffa svenskens odrägiga, kalla lugn. Hon vinkade åt den i förtjusning framskyndande Henrik och uppdrog konom ati bedja hans far vara viltne till det blifvände schackpartiet. Kammarherren kom straxt, ålföljd utaf Henrik; som med en ceremonimästares hela värdighet frambar schackbrädet. Låten -beveka er, mina herrar, sade kammarherren till de båda samtalanide, att lösa vå väntan på utgången af r strid.n Jag har öfverlåtit mitt parti åt Alsnda, svarade öfverjägmästaren. Vågar jag hoppas på denna lycka? frågade Gustaf för första gången med artig ton. Ni bar utmanat, och jag har den äran att antaga, svarade Alanda; leende, men med: en blick, som om det gällde lif och död. Hvilka vapen väljer ni, de svarta eller hvita?) Jag har redan förklarat mig för de svarta.