Aftonbladet – 14 juli 1846, sida 1

— NA ——— nu den höga pannan, omgifven af det kortklippta tåret, samt den skäggfria, spetsiga hakan vittnade om lika mycken trotsighet. Äfven den båa uniformen, de hvita underkläderna och de höga ridstöflarne liknade nästan bans enkla kungliga drägt. Vid denna oväntade syn målade sig i Gustafs blick den aktning. och-beundran, som alla svenskar hysa i sina bjertan för hjelten Carl, Af ovilkorlig vördnad drog han sig nigra steg tillbaka. Öfverjägmästaren trodde sig icke vara igenkänd, och frågade vänl:gt: Kanhända herr baron icke påminner sig mig? O! hvilken svensk, som en gång sett dessa vördade drag, skulle någonsin kunna förgätadem? utropade den unga mannen, öfverväldigad af sin känsla. Men hastigt fattande sig, sade ban: ,Förlåt mig, herr von Schollenkof, min öfverraskning! Då jag i morse hade äran att blifva presenterad, så dolde er batt och kappa denna underbara likbet., Hvilken likhet?, frågade den smickrade. Med vår store konung Carl! Vid Gud, jag bar aldrig sett så mycken likhet! det är som om ni hade suttit till modell för hans porträtt på Stockholms slott. Alanda betraktade dem båda med: ea fruktande -kärsla. Hon såg denne besynnerlige, emot henne nästan ohöflige främling, på en gång genom de mest oötvervinnerliga medel ställa sig in. hos hennes far, hos hvilken; sed:n länge, medvetandet af denna förvånande likhet just bidragit att öka och framkalla egenheterna i hans karakter. För att så mycket som möjligt likna sin höga förebild, hade han sitt hår klippt på samma gätt och sin uniform gjord