Aftonbladet – 13 juli 1846, sida 2

ae RR ——— eftergifvenhet på det verksammaste sätt elden i Alandas glödande själ. Tidigt inseende hennes ovanligt skarpa förstånd, hade han redan från sin dotters barnaår utbildat denna hos ett fruntimmer sällsynta egenskap genom mathematiska studier och praktisk undervisning i schackspelet. Det gladde den passionerade schackspelaren, när han såg huru hans tolåriga lärjunge ibland öfvervann på scbackbrädet bepröfvade bjeltar. Några år sednare hade den faderlige läraren uttömt sitt kunskapsförråd, och lirjungen öfverträffade icke sällan sin mästare. På detta sätt hade Alanda uppvuxit, lekande med shackbrädet, och hennes minne blef slutligen så förtroligt med rutorna och de derpå stående pjeserna, att hon vid vanliga spel ej en gång behöfde hafva schackspelet för ögonen och det oaktadt spelade partiet lika lätt, snabbt och segerrikt, som om hennes blick Dbeherrskat slagfältet. Numera ann Alanda i sitt grannskap ingen sig värdig motståndare, oeh öfvertygelsen om hennes oöfvervinnerligbet i det ädla schackspelet förde len öfvermodiga flickan på den tankan, att såom ett värn mot svärmen af hennes penningystna tillbedjare besluta att blott skänka sin rand åt den man. som i ett schackparti kunde jesegra henne. Ofverjägmästaren gillade detta eslut, ren förbehöll sig att vid denna vigtiga cbackstrid få medverka, och på detta mäktiga aderliga bistånd var det som kammarherren yggde sina skönaste förhoppningar. V:ntersäsongen höll kammarherren von Bleningen alltid ett lysande hus i residensstaden. fen alltsedan Alandas mors för några år se