Aftonbladet – 13 juli 1846, sida 2

Re —Oil(lbbS3(tuwbskande blickar, sjelftagen frimodighet och vårdslös hållning. Den långa, magra, med puder friserade kammarherrn var inbegripen i ett förtroligt samtal med en af dessa ohyggliga berrar. Ni måste medge av min kalkyl är rigtig, sade kammarherrn. Hm! hvarje kalkyl, genom hvilken man med säkerhet vill beräkna utgången af ett spel, är sjelf i anseende till facit underkastad ovisshet. Det känna väl vi handelsmän. Duossutom — jag hoppas att ni icke tager det illa — tycks mig planen att upphjelpa finanserna genom ett giftermål alldeles för utnött, för att jag dervid skulle kunna fästa mitt intresse. — Hvilken termin utsätter ni som den sista? Öfverjägmåstaren har lofvat att tillbringa trenne dagar bos mig: under denna tid skall det afgörande partiet spelas. Bara trenne dagar? Den tiden är alldeles för kort, för att med visshet kunna räkna på att fröken Alanda skulle så hastigt gifva vexel på sitt hjerta. Jag vill ännu lemna åtta dagars tid,, lofvade borgenären med ett sataniskt, förbindligt leende. Jag behöfver knappast tacka er, min bästa berren, svarade kammarherrn med förnäm likgiltigshet. Genom min vän öfverjägmästarens lofvade biträde är jag nästan säker om utgånsen. — Men, för alt tala om något annat: hvad säges om vår bjelte för dagen, den unga svensken ?n Det är en matador af prima sort, hviskade hebråen, i det han drog upp sina yfviga ögon