Aftonbladet – 13 juli 1846, sida 2

dan inträffade död hade öfverjägmästaren, son dessutom icke var älskare af stadslifvet, dragi sig undan dess förströelser. Afven Alanda kun de icke erkänna det lysande salonglifvets be prisade behag, ehuru hon dock ibland mist gifva vika för fru von Blendingen och sin vär Seraphines enträgna böner. Hon förklarade mec naiv förtrytsamhet, att sällskapslifvets konventionela tvång och monotoni nödvändigt måste blifva odrägligt för en frihetsälskande varelse Dock hade kammarherrns ifriga böner nu så vida besegrat denna ovilja, att öfverjägmästarer lofvat honom att på några dagar besöka resi densstaden, och det är just på vägen dit, som vi finna konom vid berättelsens bör,an. Henrik ämnade att begagna sig af denna tid för att vinna Alandas bjerta. Huru vigtig kammarherrn ansåg denna förbindelse, syntes af den ovanliga, strålande glädje, hvarmed han vid sitt hotel emottog de väntade gästerna samma dag som Henrik på jakten presenterat den svenske baron Holmborg. Till aftonen finna vi alla de jagande herrarne, som helsat öfverjägmästarn på landsvägen, nu samlade hos kammarherrn. Sjelfva eliten aj residensstadens alla cirklar trängde sig här om hvarandra i de lysande, praktfulla rummen, sökande konversation, förströelse och beundrar. Ibland mängden af dessa eleganta fisurer i nyaste mod-kostymer, men med utlefvade anletsdrag, såg man endast en och annan blomstrande skönhet eller manligt ungdomlig gestal:. Särdeles oangenäma förekommo dock i detta fashionabla sällskap några personer af tvetydigt utseende, med gulbleka ansigten, skarpa, for