Aftonbladet – 11 juli 1846, sida 3

IN:s fader, tullvaktmästaren N., i flere personer närvaro yttrat, det sonen stulit två plånböcker ,Isamt vore illa känd och straffad för stöld;! at r Spångberg upprepat samma beskyllning för en a iIN:s bekanta; att N., då han efter ett par dagar: -Iförlopp återkom från Upsala, blifvit vid Riddar I holmshamnen antastad af polis;ppsyningsmanner 11 G. Jacobsson, som, sedan han fått veta N:s namn -I förmiått honom att medfölja till polisvaktkontoret 2 I vid Norrbro, utan att N. då ännu visste hvarför I han skulle afföras dit; att Jacobsson på polisvaktI kontoret anmodat en annan polisuppsyningsman ,IJ. Hallberg, att göra sällskap, hvarpå N. eskorte. -lrad af dessa måst finna sig uti att promenera til tlett hus vid Skeppsbron, der en kassör L., från I I hvilken fickstöld skulle hafva blifvit begången, var I boende; att, då L. ej träffades hemma, N. blifvit -l uppehållen omkring en timma, medan poiisbetjenI terne väntade på L:s hemkomst och under tiden löfverhopade N. med oqväden och kränkande be-Iskyllningar; samt att, då den väntan blef polisbetjeningen för lång, N. måst följa med till Munkbron, der uppsyningsmannen Spångberg skulle .Iträffes, hvarpå, sedan N. sålunda blifvit qvarhållen lännu en timma, hen ändtligen fått gå. Uppsyningsmannen Spångberg erkände, att han om N. haft det yttrandet, stt han vore mindre välkändsoch skuile hafva varit tilltalad såsom minderårig; Jacobsson medgaf också, att han haft en J dylik utlåtelse till N., men Hallberg förnekade att hafva på något sätt förfördelat käranden. Samtliga tilltalade bestridde, att de mot N:s vilja fört Ihonom med sig hit eler dit. N. kunde ej heller påstå, att något våld blifvit begagnadt emot honom. Hr polismästaren tycktes också till de tilltalades fromma fästa mycken vigt dervid, att N. godvilligt medföljt polishetjentersa — liksom detta godviliiga medföljande,, så obehagligt det kan vara, icke alltid vore att föredraga framför ett motstånd, som skulle gifva stöd åt mer eller mindre orimliga misstankar och måhända föranleda häktningsåtgärd och tilltal för polisbetjentes öfverfallande. Det må anmärkas, att misstanksn emot N., efter hvad uppgifvet blifvit, hermtats endast och allenast af den omständigheten, att han skulle hafva gått efter den person, som i postkontorets förstuga blifvit bestulen. Öfverståthåliareembetet beviljade remiss af målet till kämnersrätten, men då den bevisning, N. i poliskammaren förebragte, var ganska knapp, fann öfverståthållareembetet ej anledning att, såsom käranden yrkat, suspendera de tilltalade polisuppsyningsraännen. Det andra målet vi hafva att omtala, bevisar huru man. blottställer sig genom att begagna grå hatt och brun paletå. Då en illa beryktad qvinsperson vid namn Annette Heglund häromdagen skulle arresteras, hade en stor folkhop samlat sig vid stadshushäktet, för att se på den intressanta fången. Polisuppsyningsmannen Georg Nelsson, som häktade Haglund, kastade en blick på folämassan och utropade: se, tjufven Carlsson är ute och chevrerar i grå batt och brun paletå; den ena tjufven-ser på, buru den andra blir arresterad. En källarmästare Å från landsorten, som befann sig bland de nyfikna och var klädd på sätt Nelson nämnt, tog dennes yttrande åt sig, samt fann sig blifva föremål för allas uppmärksamhet och gatpojkarnes begabberi. Han skyndade bort, flat och försagd; men ingaf några dagar derefter till polisen ett memorizl om händelsen. Uppsyningsmannen Nelson erkände att han haft omberörde ut!åtelse, men förklarade att han dermed icke åsyftat källarmästaren Å, hvilken han alldeles icke kände, utan hade hans ord gällt den för fickstöld straffade förre kyparen Carlsson, som vid tillfället äfven skulle hafva närvarit. För öfrigt hade flera af de då tillstädesvarande haft grå hattar. s Vitinen blefvo afbörda, och flera af dem intygade att Nelson yttrat sig på sätt ÅA. angifvit, men vittnena visste ej hvem hans yttrande gällt, ty flera personer hade varit klädde i grå hatt och paletå; ett vittne, som kände f. kyparen Carlsson till utseendet, sade sig ej hafva sett honom vid tillfället och hade ej sett någon annan lika klädd med Å. Detta vittne skulle äfven, efter hvad mälsegaren uppgaf, hafva vid åtalade tillfället sökt öfvertyga Nelson att denne misstog sig om Carlssons person, men Nelson hade icke aktat derpå, utan upprepat sitt infall. Rörande denna omständighet bief vittnet icke tillfrågadt. Ej heller uppkallades kypsren Carlsson, såsom vid första polisförhöret ifrågasattes, för att upplysa om h n varit tillstädes vid det omberörda tillfället. Saken fick den utgång, att öfverståth.embetet förklarade sitt ogillande af uppsyningsmannen Nelsons åtalade yttrande; men Ö.S. E. kunde ej bifalla ansvarspäståendet enär bevisningen att den åtalade utlåtelsen varit riktad emot källarmästaren Å, ej vore fullständig. ve AE RR