ordalag förklarade sitt ogillande af ett vidlyftigt reglementsväsende, aflägsnade sig före uppläsningens slut, i den bestämda öfvertygelse, att hvad som blifvit uppläst, endast vore alt anse såsom ett förslag, hvarom preliminära öfverläggningar skedde mellan Stockholms boktryckare, för att sedan kommuniceras landsortens, äfvensom arbetsrne, och hvarom det således då ej var fråga att fatta ett definitift bestut. Men hvarken förr eller sednare, då fråga varit om denna sak och ej eller vid den slutliga justeringen, som, enligt tillkännagifvande i tidningarne, skedde den 22 sistl. April, då jemväl val ef ny ordförande förrättades, her D. A:s utgifvare varit tillstädes, och vi kunna försäkra Aftonbladet, att han, i motsatt fall, på det mest bestämda sätt yrkat, hvad som jemväl af ett par andra boktryckare påstods mot herr Hjerta c., nemligen att det var i alla hänseenden oformligt och olämpligt, att Stockholms boktryckare skulle ens försöka att på egen hand stifta nya ordningar för alla rikets boktryckerier, utan att först kommunicera förslaget med samtlige boktryckeriegare och begära att de deröfver skulle höra sina erbetare. Också lärer boktryckerisocietetens nya ordförande, herr Norstedt, sedermera, genom societetens cirkulär, kommunicerat den nya stadgan med vederbörande, och vi äro således dristige nog, att än i denna stund anse samma stadga endast såsom ett förslag, hvilket endast på en kortare tid binder dem, som underskrifvit densamma, utan att måhända tillräckligt noga hafva granskat innehållet deraf.n Härvid är att erinra följande: 4. Om DBagl. Alleh:s utgifvare blott vid ett tillfälle tillstädeskom i societeten, så var detta väl icke societetens fel, utan hans eget, likasom om ban ej qvarstannade till sammankomstens slut. 2. Då försleget en längre tid varit under utarbetning och detta varit en bekant sak för societetens ledamöter, som heaft godt tillfälla att taga kännedom deraf under tiden, om de velat, samt herr Dalman vid det ifrågavaran e tillfället sjelf deltog i pröfningen af redaktionen, och paragraferna föredrogos hvar för sig samt beslut fattades, äfvensom herr D. under tiden hade hela förslaget under ögonen, förstå vi ej rätt, att han kunde anse societetens beslut åstadkomma endast ett preliminärt förslag, så mycket mera som det är bekant, att societetens i Stockholm närvarande ledamöter alltid agerat och beslutat på frånvarande ledamöters i landsorten vägnar. 3. Att hr D. ifrån början förklarat sitt ogillande af hela reglementet, kunne vi ej bestrida, då det är möjligt att sådant undfallit oss; men åtminstone begärdes ingen sådan förklaring till protokollet, och specielt erinre vi oss, att hr D. berömde flera af de stadganden, som sedan vsrit föremål för klander i Minerva. 4. Att hr Dalman ej var närvarande vid justeringen, måtte äfven varit hans eget fel, då denna justering uttryckligen annonserades i tidningarna såsom specielt föremål för societetens sammankomst. I allt fall borde denna annons hafva varit nog, att ändra hans förmenande att saken endast varit att anse såsom ett förslag. 3. Efter hvad nyss är nämndt cm den alltid. brukliga formen för ärenders afgörande och besluts fattande i societeten, synes det vara behöfligt att Degl. Allehanda närmare motiverade sitt påstäende, att stadgans beslutande i societeten vore oformligt, heldst hr Dalman vid sin närvaro icke hade nämnt ett ord härom. 6. Stadgan var ej utarbetad af hrr Hesgström och Hjerta, utan ifrån början af brr Hesgström och Norstedt. Hr Hjerta tillkom först sednare uti ett par sammanträden ined dessa herrar och societetens sekreterare. 7. Någon kommunikation af societetens nye ordförande med boktryckarne i landsorten har ej sedan ägt rum, utan det var gocieteten, som efter stadgans antagande beslöt, att den skulle tryckas, och ett exemplar deraf tillsändas hvarje af societetens närvarande ledamöter. Hr D. torde erinra sig, ait ordföranden icke ensam vidtager några beslut på societetens vägnar, minst emol hvad den förut beslutet. 8. Att stadgan endast på en kortare tid binder dem som underskrifvit densamma, är likaledes ett missteg. De äro ju tvertom ai!s icke bundne deraf, om de ej behaga. Den som cj är nöjd med stadgan har tre utvägar: den första att utgå ur societeten; den andra att qvarblifva i societeten men ändå ej bry sig om stadgan, hvarvid enda äfventyret är, att societeten ej lemnar honom några expeditioner; och det tredje att föres ä ändringar i stadgan. Det tredje skulle här utan tvifvel vara det bästa, då den erfarenhet och förmåga, som D. A:s utgifvare äger, utan tvifvel skulle blifva af nytta för det hela, ja till och med leda ginare till ett ändamål, än de förklaringar som D. A. hittills gjort. 9. Slutligen är det en omständighet, som Alle-! banda i sin obekantskap, som det synes, med hela sakens historik, förmodligen icke känner, att den nya stadgan efter all anledning hade fått passera i allsköns frid och ro, ifall societeten hade velat gå in på att välja en ordförande utom yrket, som skulle erhållit detta till ett slags honnörsbefattning. Vi kunne i öfrigt försäkra D. A., att vi, med afseende på enskildt intresse, icke hafva det ringaste emot, om hela reglementet försvunne, öfver-. .ygade, att boktryckerikonsten ej går under, omj också ingen societet finnes. Orsaken hvarföre vil s f ogit till ordet i anlednving af det klander, som l: ramställts emot stadgan, är ingen annan, än attl: ROTAR RR 0 IA KT TRE RS Du förekommer mig, svarade öfverjägmä-lc