Aftonbladet – 11 juli 1846, sida 1

på en hög, engelsk spriogare upphann snart räfven; men med korta och snabba vändningar visste det sluga djuret att ständigt undvika de oskickliga lansstötarne, och innan ryttaren hann att kasta om sin ostyriga häst, var reineke redan långt borta. Denna zigsag-manöver förnyade sig flera gånger, till stort nöje synnerligast för densamme jägaren, som nyss förut spetsat baren och nu endast deltog i jagten såsom åskådare. Men seende i hast räfven springa rak! på landsvägen och nu fruktande att bytet skulle ur.dslippa, svängde han sitt korta kastspjut mec blixtrande udd; hans arabskimmel flög som er pil ditöfver, ett par sekunder bragte honor nära flyktingen, kastspjutet flög — cch genom: borrad låg räfven. Utan tt tygla sin häst upp lyftade jägaren i full karrier sin lans med de träffade rofvet, och höll det triumferande hög upp. Alanda klappade med händerna till bi fall. Den andre jägaren, hvars alla bemödanden hade misslyckats, red nu fram. Förundransvärdt väl träffadt, ropade han, i det han svängde sin Jans. Jag och min häs! äro ännu för ovana vid kossackjagt. Men det skall väl blifva bättre. Jag finner, på min ära, en sådan spiting chase alltför intressant — högst pikant! — Men hvad ser jag! — SannerLigen båller icke min blifvande svärfar der i sin vagn, och med min tillkommande fästmö högt uppå kuskbocken. Kom, min baron, och låtom oss nedlägga offret för hennes fötter.n Då denne syntes dröja, tog den förre kastspjutet och räfven ur hans händer, och gal honom sin lans i-utbyte: Jag ber er om tiliåteise att få presentera segraren och bytet, Det