Aftonbladet – 10 juli 1846, sida 2

a nerade och kumderade, dåmmuga i högona, och törra om läppa — darätter kum bevä ringa, tråssen och hönsabura skurrandes..... Men därnere vid sjön, då kongaskepet ankrerade, dä va dä mästerligastel Dar feck en se bi kongen och prinsa, så Väl som jag ser Elin nu; — kongen hade stora muntacher. som på jälet i fjol och den äldste af prinsa va mörk i högona; den andringen grannlagder och finhylter som ett fruntimmer, och tycktes gladlättare til humöret. De små ginge där och hoppade på däcket med presäftern, glada och speluga som lärkor, som sluppit ur buren. Kongen kysste dom på pannan och en annan gammal skrynkluger härre, som han också kysste, hva dä skulle vara till -... (tvy, så dåmmen gnisslar mellan tänderna!).... Elin ska tro att dä va lite kongståteligt dar vid slätta när sola gick i skog, och håfhärra spankulerade i grönsken mellan de hvita skynkena, hönsatuppa gal, hästa gnäggade, männeskera prata och dumderade som på den värsta aktjon, och kocka sprang där fram och tillbaka i sia salvetter och tulbaner! Prinsana gick bland folket som andra människor, och, Gud förlåte mina synder! tänk ati di sa att di tog sej till att berömma flickera för de di va allvarsamme, och hade hemväfda klär. ... Kan Elin tro, att alla källor vid väjen ä botten-hösta, utom kammarharrens; se han var slwer, han; när då börja gå för hårdt på — ör si kneckta stackare drack som di hade hat ttensjuka: — så satte ham lås för brunslucka attigstukärringana bar, så de knaka i di