Aftonbladet – 10 juli 1846, sida 2

andra om hvad de sett och hört, och männerns fortforo att gå kyrkklädda med pipan i mun nen och språka hvarandra an öfver allt, i vreter och vägskäl samt på smygkrogarna; de kommo sig den dagen icke till att återtaga sing vanliga göromål. : När Elin om aftonen skulle gå till källan efter vatten, mötte hon Greta med stickstrumpan i handepb; (det må anmärkas att, utom der mängd maskor som emanciperades och emigre rade dessa dagar, äfven den s.k. vrånggången som börjats i knävecket och fortsatts än ner på vaden, än på vristen, slutligen vardt så laby rintisk, att mor Greta fann sig ängkapabbeb att leda sig fram, och nödgades i mjugg rifv: upp hela dagsverket). Gumman fann nu lämp ligt att öppna på språklådan, och meddela sin grannqvinna litet af allt det utomordentliga bor sjelf skådat. . Elin var öfver tillmitt i går ... tack skal bon ha Ja, jag steg inom litet, efter jag var på väg för att höra hur det var med Hanna.n Hon bar krynat till bra nog sedan i går... Gud vet hvad Elin bitta på med henne! — annars har det allt gått kenne till sinnes at inte få vara med på roligheten, fast hon eljes är som en dödskalle och inte frägar ätter någenting. .... Hon kan väl sitta en gnist, kär: Elin, medan jag får tala om förna? Och nu började mor Greta en mycket vidt utseende berättelse om simulakern vid . ,Tänk aite dä va rigtigt dråpeligt, vet hon Elin! Först kom regimäntera macherand barra mä tuppfjära red på ömse sider