Aftonbladet – 10 juli 1846, sida 1

tas barn satte hans stora potatisåker. Når detta inträffade hade potatispriset stigit så ansenligt att Greta icke mäktade köpa något utsäde: Om jag ändå vore kampabel att få mig lite! hafra, så skulle jag så täppan ändå, midt i förtreten,, sade Greta, som aldrig var rådlös, eburu ganska ofta brödlös. I skulle försöka undsättninga,, menade hennes yngsa dotter Hanna, som gick och läste, och i prestgården hört omtalas undsättningsspannemilen. Greta lade ifrån sig strumpan och begaf sig ut i köket, der framtog hon en nyckel under spisen och gick till ett gammalt skrin. Hon lade sig, — dock icke utan att först ackedera mä de styfva knäskålera, — ned framför skrinet. Länge ref hon fram och åter bland en hop trasor, dem hon kallade sina ,bösklutar, tills hon orsider djupt ned på botten krafsade rätt på en pappersbundt, omvirad med en snodd. Omsiaget bestod af Malcom Sinclairs visa. Hon öppnade den lilla packan och framtog en mycket blekrosig och medfaren silkesshawl: hon vände den på alla sidor, under det hon omsorgsullt stufvade till fransen, som oupphörligt hängde sig fast vid bennes grofva fingrar: Ska jag gå stad och prångla bort den häringen nu? sade hon vid sig sjelf. Jag har alltid skämmits när syster min derinne i stan sprungit på assistangsen må lasa Greta gick till fönstret för att hältre kunna betrakta klenoden, men med detsamma kastade hon ock en blick utåt den grå, ide täppan der ej en gång ogräset ville rätt comma sig före. Men för barna ... fortfor 10N; -.. Pdä må basa så tyskenl, och nu för