Aftonbladet – 10 juli 1846, sida 1

OOÄOCOKNRIj t!obyt -5S)s-,b6O(OScCCcc mn och trupperna, och det sjuka barnet låg allena och -med håliga ögon, betraktande de leende solstrålarna, de enda vänner som voro det nära. Dörren öppnades sakta och Elin steg in. Det milda, vänliga ansigtet var omknutet med ett hvitt kläde. Hon helsade med denna låga, varma, på en gång mjuka och fasta röst, som i ögonblicket finner väg till hjertat och likasom vederqvicker och stärker lifsandarna. God afton Hanna! jag har sprungit öfver hit för att säga dig, att Greta troligen inte får vulet att komma hem i qväll. Jag hälste på henne vid kyrkan — se här har du litet till bästa, Gud gifve det smakade dig! Och den välmenta grannqvinnan satte sig på sängkanten och hjelpte den sjuka flickan till rätta med aftonmålliden. Härunder uppmuntrade hon, lekte, tröstade, gret och skrattade med hesne väl en hel timma. Tag hit spejlabiten i fönstret der, Elin, bad Hanna efter en stunds förlopp. Nej, se bara så fumliger!... den står bak nejlika... ag hiven sär jag... jag vill se hur det ä. Åh, hvad ska då till?... hur ska en väl kunna se ut, ärter en ticken lång sjukdom, och de till fråsen som ä så illaker?... Kors, hvad jag ä blen tom och håluger i syna, baresta sen i går!... Du har lidit mycket, stackars Hanna! sade Elin -medlidsamt. Inte så mycket till kroppen, Elin; men i natt bar jag tänkit så mycke på hur det ska så med mej, som ämnar mej till skrift och läser så dåligt. Jag har tänkit som om denna sjukdomma blifvit skickad af Herran, på det