Aftonbladet – 10 juli 1846, sida 1

DRAG UR FOLKLIFVET. MANÖVERN. (Slut fr. Onsdagsbl.) Några varma solstrå ar sökte sig väg genom de kittade fönsterrut a in i Gåsgretas lilla stuga och .bröto sig : t mot de nakna väggarna och den mörk: spiseln. Stugan syntes alltför liten för busbållet som bodde derinne, modren med sina 5:52 barn. Det var en fyrkantig kammare; de fyra smala sängarna, eller rättare krubborna rundt omkring, lemnade ledig en fyrkant midt på golivet, hvarifrån man mycket beqvämt kunde omröra trasorna eller de s. k. sängkläderna. Dessa krubbor utgjorde hushållets sängar, soffor, bord och stolar; utanför detta rum var en förstuga med spis; detta utgiorde hushållets förrådsrum, garderob och kök. Ursprungligen hade stugan varit större och haft beqvämare inredning, men den var nu itudelad och i dess andra hälft hade godsegaren inhyrt en annan person, en handtverkare, hvilken vid pikommande behbof kunde biträda på herregården. Tippan, som omgaf stugan, låg i träde. Greta bade väl af sin husbonde fått löfte om potatis till utsäde, men när potatistransporten anlände, fann löftesmannen sig kunna använda hela förrådet sjelf, hvarför han återtog sitt löfte, glömmande det gamla goda ordspråket mans ord, mans ära., Man är sig sjelf närmasto, sade i stället gamla Fischerström, och då hon afvisat den gråtande qvinnan, tillade han för yttermera visso: Hvar sin ger för sig, sade ÅAseby käring! och dermed gick ban ganska trankilt att åse, huru Gre