—Å.lksi— --2 M—— 1 Han ä der före henne, ska j få spörja, den stöfveln! På trappan afen närstående grafvård af marmor, omslingad af kaprifolier och vintergröna satt en gosse. Han kunde vara omkring fjorton år eller så. Hans bröst var bart och brändt af solen, bans nakna fötter till hälften gömda bland kaprifolieblommorna. Han böjde sig, och mellan de smalstammiga poplarna framskymtade tvänne hufvuden, ett mörkhårigt, ett skall:gt, båda sutto de på en och samma hals. Det var en underlig och hemsk anblick. Vid nogare betraktande fann man alt det sednare var en rund körtelsvulst eller utvext på halsen, hvilken missbildning hunnit till lika storlek med gossens naturliga hufvud. Ansigtet var icke obehagligt, det hade, såsom ofta är fallet hos lytta barn, ett eget förståndigt och brådmoget uttryck. De sorgspa ögonen voro uppmärksamt fästade på en liten man i en sliten svart frack, som stod framför honom. pNå hur svarar du nu, sade denne, föreställ dig likasåsom jag vore prinsen och frågade dig så här... q ,Hvad nu för slag ? sade Herr-Olle, som infunnit sig med sin långa pipa; inte ska han tro alt prinsen gerad sjelf talar till påken: han ropar på sin presäfter och säger till hånom att han skall säga till kåmmarharren, att han skall säga till pasjen, att han skall säga till påjken ...; VÅh prat! skrek svartrocken ond, priusen kan ju tala svenska, vet jag, i Guds nådiga namn, och behöfver inga pratmakare som stå och bipja och vända til öra föral... han säs