EMS — I Sv. Minerva för den 7 Juli förekomme ett rätt narraktigt utfall emot den sedolärande romanförfattaren, eller den bekante Ookel Adamp. Minerva begagnar det af honom .skrifn: stycket Ett Namn till käpphäst, för att få nöjet rida upp emot de liberale i allmänhet de kuriösa adelsmännen, som äro redaktöre: för Aftonbladet och Dagl. Allehanda i synner het, och Fånogstyrelsen i största synnerlighet Detta lilla oskyldiga nöje synes dock egentliger föranledt af en i Vinterbladet synlig recensior af VEtt Namn,; ty att Minerva skulle hafvs gjort detta blinda allarm emot Onkel, om hor läst sjelfva hans corpus delicti, kan man svår. ligen föreställa sig. Långt ifrån nemligen, at Ett Namp, utgör ett pasquill emot en hel sara hällsklass — Adeln, såsom Minerva behagar påstå, vet hvar och en som läst denna lill: roman, alt den inom omfånget af sina väl skil drade karakterer har flera goda och till karak. teren berömvärda adelsmän, t. ex. mejor Lul zow oc baronerna Cichten m. fl. Men mec dessa herrar har Minerva ingen bekantskap gjort, emedan hon ej läst den bok, hvarom har skrifvit, utan inbemtat all sin kunskap derom ur Vinterbladet. Vi hafva desto större anled ning att fritaga Onkel ifrån hela den honom Minerva åsyftade kalabalik, som han sjelf, efte; hvad vi läsa i Dagl. Allehanda, allmängjort er formlig protest emot Vinterbladets recensio: och åsigt öfver hans arbete; och i denna pro test (som är äldre än Minervas artikel), ha Onkel Adam sjelf ansett troligt, att Vinterbla det tillgripit Ett Namn) för att liksom få et tillbygge, mot adeln, cch att detta blad der före endast framdragit sådana bilder, som kund passa i stycke, men förbigålt alla de vackr: karakterer inom adeln, som i Ett Namn är målade. Härigenom torde det lyckas Onke att fram emot de heta sommardagar, som in stunda, få sig ett dubbelt krig på halsen, nem ligen både från Vinterbladets och Sv. Minerva sida. pA