Denna gången var det blott en väderil, som jagade upp den torra sanden. Trollrök) — murmmlade Greta, och hela svärmen vände tillbaka till sina gröna säten igen. Allt som natten drog närmare, slöto sig grupperna närmare till b:-randra och samtalen blefvo merahögtidliga. — i!vardagslifvet, dess bestyr och tilldragelser 1; idde tillbaka och andeverlden med sina aning.r och under, började vägra band de församlade inom ringmuren. Är det vål skaplugt,, sade Grsnnasmor, att le låta begrafva sjelfspillingar här, i vigder ord, Så att annat christligt folk knappt kan äckes att dö, för det de ska vara tvugna att igga bredvid tåckna ena som hängda Håkan? Säg det! sade en annan, det är med nöd n kan komma sig till att gå förbi kyrkgården skummet, för Håka skriker aj! aj! aj! så tt det sjunger i stapeln.n Det är inte Håka, det, kära barny, upplyte den mångvetande Greta; det är justament le andra liken som klagar och skärmerar sig sfver alt di ska vara hopa män. Lika godt, vidtog Grannasmor; hur som relst med den saken, så är det i allt fall tråugt att en ska ha så dåligt sällskap i döden, m en kunnat undgået i lifvet. Om det är örbjudet att sitta der de bespottare sitta, så är let väl icke helier lofligt att ligga der sjelfmörlare. ligga? : Detta argument vann allmänt ifall. J mins väl sånt lefvarne det var med det ler lilla barnet, som föddes här i socknen för in hop år sedan, och som var så alltför micke ionstugt . . .