potatis. Den metod, som han föreskrifver för mjölberedningen, är ingen annan än den af. Liebig meddelade, nemligen att omedelbart ef-ter potäternas upptagning låta renskölja dem i stora kolfat, kolstigar eller sumpar (eller medelst vaskbjul, der lägenheten så medgilver), att sönderskära dem på rotskärningsmachin i Y;g tums tjocka skifvor, att blöta dessa i rent vatten, blandadt med 2 pet svafvelsyra; att efter ett dygns förlopp aftappa det syrliga vattnet, som förvaras till sedermera uppgifvet bruk; att urlaka den i skifvorna qvarstadnade syran med rent vatten, och slutligen ait torka skifvorna, antingen i luftdrag eller medelst eldvärma. Har man tillgång till bydraulisk press, så kunna de genast sammanpressas till en nära vattenfri och fast massa. I alla fall skämmas icke sålunda behandlade potäter under torkningen; de hvitna blott och befinnas slutligen bestå af nästan ren stärkelse, endast högst obetydligt blandad med fina vextfibrer. Genom gröpning eller malning på vanlig qvarn förvandlas de torkade skifvorna lätt till eit gröfre eller finare mjöl. Mjölet, blandadt med en tredjedel eller hälften rågmjöl, ger ett sundt och närande bröd, kan till matlagning användas i stället för hvetemjöl, och skadas icke genom magasinering, äfven i flera år. Det tillvaratagna svafvelsyrevattnet är ett verksamt gödningsmedel för gräs och vintersäd. Det sprides medelst vattningstunna med spritsrör, sedan man utspädt 2 tunnor svafvelsyrevatten med 3 tunnor annat vatten; dessa ö tunnor äro lagom för ett tunnland. Det är genom jemnförelse mellan det potatismjöl, som fås efter ett tunnlands skörd och det mjöl af något spannmålsslag, som kan erhållas på elt tunnland, som den danske jordbrukaren kommit till den slutföljden, att mjölet af rotfrukten är på samma jordvidd dubbelt till belopp mot mjölet af spannmålen på lika stort odlingsfält. ss