ger så här... fortfor han och rätade upp sin magra figur det bästa han kunde — hvad har du fatt på halsen, der, din lille stackare?, — Den vanskaplige gossen aftog sin söndriga mössa och bugade sig. ,Huru gammal är du, barn? fortfor den förmente prinsen med ett oändligen mildt uttryck, ty gossens sorgsna och menlösa utseende rörde honom — mnär ör du född ? sade ban, och försökte återtaga en någorlunda högtidlig hållning. Den 24 Augusti 1831), svarade gossen. Kom nu ihåget, sade hans lärare; det är inte den äldste, Carl, han, som är så mörklajder, och svartrocken rynkade ögonbrynen och försökte se krigisk ut — icke heller den andre ljuslätten,-Gustaf — och nu log han, som han sjelf föreställde sig, rätt fint och täckt — icke heller den tredje mörköjde Oscar, som ä sjö tullerist, utan den minste, August, hertigen af Dalarne... : ,Ja, jag vet, hertigen af Dalarna. J får rycka mig i tiöja, när det gäller,, sade gossen. Det förstås; men nu ska vi bara passa på när de stiga i land, ty små herra komma sjöledes.n Gossen nickade och påsatte sin mössa, och svartrocken gjorde en rörelse med handen, till tecken att undervisningen var slut. Nu dammar det nere på väjen igenn, ropade Greta, i det hon sprang upp från gräset, och allesamman flaxade af nedåt muren, som en skock höns och ankor, när man strör ut korn åt dem.