a Om rätta värdet of potäter och deras förvandlande till handelsvara. Under denna rubrik by en dansk jordbrukare låtit i Berlingske Tidende nyligen införa en uppmaning till sina landsmän, hvilken torde förtjena att tagas i betraktande äfven på denna sidan Öresund. Han omnämner först, såsom genom försök i Danmark ådagalagdt, att potäter, odlade på lika bördig jordmån och med samma omsorg, på lika stort åkerland, aldrig ge mindre än dubbelt emot hvarje annan sädesart, och att en ständig odling af denna jordfrukt ensamt skulle, bland alla sätt att begagna åkern, vara det förmånligaste, så framt man icke nödgades omvexla med annat säde, för att låta jorden uthvila efter potatisskörden. — Derefter erinrar han att färska potäter bestå till 34, af vatten, till 1; af stärkelse och till 3, af skal och rottrådar; men att de genom vatinets eller saftens bortdunstring minskas i vigt så snart de upptagits, samt. förlora betydligt a! stärkelsen om de börja gro eller få taga röta, och att största svårigheten vid potatisodling är sjelfva skörden och anskoffandet af tillröcklisa händer för sådant behof i rätta tiden, och innan den iler förbi. Ett annat väsendtligt hinder mot potatesodling i stort, är omöjligheten att transportera den tunga skörden till aflägsnare försäljningsorter; helst saften, som utgör den egentliga tyngden, eger intet värde, men väl fryser lätt i köld och i blid väderlek befordrar croning eller förruttnelse. Följden är, att denna rotfiukts pytta såsom födoämne hit: tills varit inskränkt, i afseende på orten inom en ringa omkrets från vextstället, och i afseende på tiden till två tredjedelar af året, på sin höjd; samt att den som handelsvara knappast kunnat begagnas, utan genom förvandling till bränvin. a Eiter de silunda förutskickade anmärkningarne kommer den danske landtmannen till sitt på erfarenhet grundade tillstyrkande. Man bör, påstår han, odla potatis i stort, men förvandla skörden genast till mjöl, hvilket kan förvaras huru länge som helst, utan förskämning, unkning eller angrepp af något slags insekter eller maskar, samt försändas med trygghet som handelsvara huru lårgt som helst, och förbrukas antingen i stället för annat mjöl eller till bränvinsbränning; i hvilket sistnämnda fall det gifver ett rikare och renare utbyte, än rå