Aftonbladet – 8 juli 1846, sida 1

hinna,, drog derpå ett långt drag ur sin långa pipa och satte sig ned. iv En allmän rörelse förspordes bland det församlade laget. Kaffekokarn stängdes i ugnsmunnen, faten sattes i hög på spiskällen, elden stäcktes af, och efter en halifimma stod stugan öde och tom. På .....s sluttande kyrkogård vid vägskälet hade en stor mängd bondfolk, serdele; qvinnor och barn, församlat sig, och förnötte tiden med allehanda förtroligt samspråk, under det de väntade-på de från hufvudstaden antågande trupperna. Juni-solen spred i nedergången en glad dager över den frodiga grönskan derinne; aspar och lönnar susade sakta i aftonvinden och kajorna kretsade fram och åter öfver kyrktaket, Qvinnorna uppdukade allehanda förfriskningar i gräset, och här och der lekte små barn emellan grafvarna; aftonklocken ringde, och de tystlåtnes stad, framställde i detta ögonblick en rätt brokig och lekande t:fla af det bullersamma lifvet. Nu dåmmar det nere på väjen! sade Greta, sprang upp från kullen och skyndade bort till porten, för alt lyssna. Ah, det är ingen annan än kyrkvärdens. Han skall väl låta fruntimmersbråten åka vid elt så höjtidligt tillfälle, om det ock skulle kosta sista säes-nypa!, sade mor Greta, satiriskt, och härmade sin socknebos egendomliga sätt att uttrycka sig. Det kån inte anstå stångsparsoner att nyttja s:sa ben, kantänka. Strunt, de bli iate mira uppsalverade för de di villa slå på stort, åka ikaret och 3 sig som härrskap.