Aftonbladet – 8 juli 1846, sida 1

Hvar kommer han ifrån, Olle?, frågade slutligen Greta, när Olle icke tycktes stämd att börja öppna på språklådan. Åh, jag har varit utåt litet — — och Herr-Oll!e lutade sig likgiltigt ned och upptog en törnros från golfvet, den ban satte i knapphålet af sin damrock: Har: han hört någonting om det der, Oile?, frågade återigen mor Greta. Hvilke ? frågade Oile tillbaka, utan att se upp, Åb, han vet väll, Ja så, manövlen, — — jag hade när på glömt bårt den, jag (Oile hade icke en minut upphört att tänka derpå). Ah, derom hör man tet hvar stans., De sadla sälan bittr och rida sent, som vanligt) menade Pehr, och gick i detsamma till grannmor, för att få skjortärmsknapparna isatta; derpå stufvade han om luggen med hvad han kallade Klöfsbulta-kåmmen, så godt sig göra lät, och fortfor: I kongaskjutsa och i hofrättera måste man ba tålamod som en åkarehäst. Jag går inte ur fläcken förrän i dajninga, och förr lärer inga tuppafjär röra sig i sädesgälena, liv på det. Nu tyckte väl Herr-Olle det vara tid att med sin säkrare kunskap i ämnet hugga in på Pehrs säkerhet. Med ett öfverlägset ögonkast på Pehr, som nu fått långrocken på sig, och stod der och jemkade löskragssnibbarna kriog sin skinande näsa, sade Herr-Oile lugat: Kådättera ä redan angleverade vid slätta, och de andra kimma reltirerande så fot de