Aftonbladet – 6 juli 1846, sida 1

TItroende. Kit egenhåndi;t bref från påfven Pius. JIX hade redan ankommit till konung Ludvig Filip. I Pärskammaren hade afslutat marinbudgeten och beviljat de 93 millionerna extra anslag för densamma. De förestående valen stå redan i de politiska . interessenas förgrund. VWVenstra sidans och venIstra midtens valkommitte bar låtit i serskildt brocbyr trycka Odilon Barrots, Thiers och Billaults tal i sista politiska debatten uti deputeTradekammaren. Legitimisterna ämna äfven, så:Isom det säges på uppmaning från Frohsdorf (hertigens af Bordeauxs residens), att taga liflig del i valen, hvilket de ej på länse gjordt. Don Carlos och hans gemil begagna baden vid Aix i Savoyen. De bära namn af grefve dch grefvinna af Molines. I I Algerien är stämningen hos kabylerna ännu högst förbittrad. Man hade i Paris det rykte, att marskalk Bugeaud skulle få högsta befälet öfver pariser-garnisonen, hvilken till I följd af befästningarne nu kommer att blifva betydlig, samt att general Lamoriciere skulle Iblifva hans närmaste man. General Bedeau -Iskulle förrätta general Gonverneurs tjensten i TAlgier, intilldess hertigen af Aumale kom att såsom vite konung öfvertaga styrelsen derstädes. Eaokehertiginnan af Orleans har blifvit af drottning Victoria anmodad att bira hennes nyfödda dotter till dopet. Hertiginnan har svarat, att om hon skuile uppfylla drottaingens önskan, nödgades hon låta sig föreställas af annan person, emedan hon bade gjort det löftet, att aldrig aflägsna sig från sina barn. SPANIEN. Man väntar der med stor nyfikenhet utgången af ministerkrisen i Englaud, ty deraf göra sig partierna olika förhoppuaingar. Alven händelsernas utveckling i Portugal torde komma att utöfva stort ivflytande på Spaniens närmaste framtid. Ailt detta har föranledt, att en koalition mellan moderados:och exaltados kommit i fråga, för nästa valens anordnande. Prinsen af Joinville bade ankommit till Palma, hufvudsätet på Baleariska öarna; hans eskader utgöres af 40 linieskepp och stora krigeångfartyg. Den 20 skuile den afgå till Barcellona. PORTUGAL. Underrättelserna öfver England, som gå till den 20 Juni, synas utvisa, att detta land är ett byte för reaktionära försök af kamarilian, hvilken beklagligtvis understödes af en del utaf militären. Detta har gjort att förbittringen mellan folket och trupperna blifvit stor. I Oporto hade den vållat två dagars strider, och guvernören såg sig nödsakad att sända 46:e regimentet derifrån, till Lissabon. Då det ditkom, ansåg folket detta för en missaktning mot sig och mottog det med stenkastning och oqväden, så att guvernören hade mycken svårighet att återställa lugnet. Ifrån södra delen af landet och Algarbien omtalas äfven försök af militären att utropa drottningen såsom enväldig; men hvilket genom folkets rådighet och beslutsamhet icke lyckats. Den 49 Juni hade folket i stora massor omringat hertigens af Palmella palats och yrkat att löjtet om nationalgardets organiserande skulle hållas. Hertigen hade låtit grefven af Antas försäkra menigheten, att författningen skulle inom några dagar utfärdas. STORBRITANNIEN. Den 25 Juri erhöll spannmålsbillen tredje läsningen i Ölverhuset, sedan flere amendementer, och deribland det radikala, att uppskjuta läsningen 6 månader, blifvit förkastade. Billen antogs oörägdrad och utan omröstning. I samma session gick tariffbiller, likaledes oförändrad, igenom. Peel har således segrande fört sina stora åtgärder genom parlamentet; och följande dagen, den 26, meddelades genom en kunglig kommission drottningens sanktion å båda billerna. Samma dag som dessa biller antogos i Ö!verhuset, ledo ministrarne i Underhuset det länge. väntade nederlaget i frågan om Irländska tvångsbillen. Andra läsningen af denna bill vägrades med 73 rösters pluralitet (292 röster emot 219), d. v. s. billen föll. Så snart omröstningen skett, lemnade Sir Robert Peel genast huset, och i en derefter hållen kabinettskonselj beslöto ministrarne att ingifva sina afskedsansökningar. Sir Robert Peel begaf sig derefter till ön Wight, der drottningen för närvarande vistas, för att framlägga för henne sakernas ställning. Man tager för gifvet, att lord John Russe!l blir den, som får uppdraget att bilda den nya ministeren. afseende på dess sammansättning var allt ännu blott rykten och ovisshet. Detenda man kände såsom säkert var, att markis Lansdowne, i anseende tiil sin långt framskridna ålder, förklarat sig ej vilja ingå i det blifvande kabinettet. Times låter ej otydlist förstå, att om lord John Russell från dea blifvande ministerkombinationen utesluter äfven det radikala elementet, och sammansätter den af bara Whigs, så kommer hans välde ej att bliiva långvarigt. De radikale Uaderhbuset hafva, genom de idesrs framgång om de förfåkta, vunnit den betydenhet och det nseende i opinionen, att det numera ej torde åta siZ gÖra. att nfectänga da mara framotån. Ia