Aftonbladet – 3 juli 1846, sida 3

STUDENT-EXAMEN. Red. har blifvit anmodad meddela följande: Vid ankomsten hit från en resa till landsorten, fann undertecknad i gårdagens Aftonblad en anmärkning angående sednast hållna studentexamen i Uplala. Denna anmärkning träffar ty värr examinatorerne skingrade, såsom Vanligt är vid läseterminernas slut, och kanske ur stånd att på flere månader afgifva en gemensam förklaring. Möjligen kan ock en sådan med skäl anses öfverflödig mot så lösligt och utan bevis framkastade klagomål. Som undertecknad imedlertid känner vigten och värdet af offentlighet i alla ärenden, så vidt det låter sig tillämpa; som jag, för det fall, att en gemensam förklaring skulle blifva afgifven, sannolikt icke deri kan deltaga, såsom ej, när detta kan komma till verkställighet, vistandes i Upsala; då jag slutligen vet mig vara ansedd såsom en af de strängaste bland examinatorerne, serdeles i mitt ämne serskildt, hvarom dock ingen anmärkning blifvit gjord; har jag ansctt mig kunna, utan att gå mina kamraters rätt för när, och för allmänhetens skull böra, på förhand söka att, så vidt på mig ankommer, lugna den visserligen öfverflödiga oro, hvarifrån den i Aftonbladet gjorda anmärkningen utgått, eller som den sjelf kunnat väcka. Redan under student-examinas förlopp hördes någon klagan öfver stränghet Vid bedömandet af de Svenska stilöfningarne. Klagan utgick närmast från författaren till ett scriptum öfver Naturalhistoriens värde såsom studium, ett plockverk af ett och annat godt, tillsammans med så mycket äkta pecorale, att hela detta snillefoster väl kunde förtjena att i sin helhet aftryckas i Studentbladet; så mycket mera som den nämnda klagan fördes på ett temligen oförskämdt sätt; dock torde offentliggörandet lämpligast få bero På förf:s eget godtfinnande. Ett nästan dylikt scriptum väckte genom sitt öde en något mindre oro närmare mot slutet ar examina. Det tillhörde en i allmänhet väl vitsordad yngling från ett välkändt läroverk. En anförvandt till ynglingen vände sig till mig med vänskapliga och hofsamma förfrågningar; jag rådde honom att sjelf läsa det improberade scriptum, och hörde sedan intet åf saken. För öfrigt ogillades en mängd andra de!s pecoralia, dels slarfvigt och handlöst sammanskrifna, dels illa stavade scripta, men intel, som hade det i Aftonbladet citerade fel såsom hufvudgravamen. Den eller de, som anse sig eller sina anhöriga för hårdt bedömda, skulle gå ärligast och rigtigast tillväga, om de hos filosofiska fakultetens dekanus togo afskrift af, och för allmänheten framlade de bedömda stilprofven. Någon annan domare öfver examenskollegiet lärer ej hilligen kunna tänkas, och lagligen ingen. Hvad den mundtiiga examen angår, har anmärkningen, besynnerligt nog, hbnfvudsakligast träfat examinatorn i lefvande språk, en hittills varande lärare vid nya elementarskolan, allmänt känd ör sin humanitet, och mot hvilken ingen anmärkning, mig veterligen, hördes af i Upsala, Tillägsas må, att till denna examen, ehuru ej offentlig, ir dock -ett blott alltför sällan begagnadt tillträde emnadt åt lärare och målsmän. Anmärkniogen ipnehåller slutligen, att exami