Aftonbladet – 3 juli 1846, sida 1

MÄNSPÖKENA.) BERÄTTELSE AF EMANUEL GONZALES. ÖFVERSÄTTNING. ANDRA KAPITLET. Följande dagen hade konungen af don Die gos mun fått veta alla, ända till de minsta omständigheter af den rysliga scen vi nu berättat. Det var med en djup fasa och en outsäglig förtrytelse monsrken erfor hemligheter angående Månspökenc Ieneses lät honom förstå huru oförsigligt c-1 skulle vara att icke afbryta och tillintetgi :a verkningarne af ett så fruktansvärdt brödraband, för hvilket sjelfva thronarfvingen stod i spetsen. Don Pedro, menade han, som hide sådana armar att befalla öfver och sådana hufvuden, hvilka voro hans sak blindt tillgifna, kunde ju lätteligen rycka spiran ur sin fars händer och sätta diademet på sitt hufvud, när ärelystnaden en dag bortdrefve den öfverspända kärleken ur hans hufvud. Denna anmärkning befordrade icke litet Leonora de Gusmans intressen, ty den styrkte Alorzo hämnaren i sitt beslut att till sin efterträdare utnämna Enrico af Transtamara. Don Pedro blef genast kallad till sin far. Han inställde sig inför denne, utan att böja pannan och sig så stolt ut, som om ingen anklagelse hade hvilat på honom. — Don Pedro, yttrade Alorzo sakta; hvarföre måste du såsom brotölig visa dig inför din far? Hvarföre vill icke min son bibehålla min vänskap? — Derföre, min far, alt ni gifvit denna vänskap helt och hållet åt er oäkta son och derföre ait jag icke vill strida om eltaf edra småleenden med den der glädjeflickan, Leonora de Gusman. ) Se Aftonbl. 4 148 och 149.